Vad yrar jag om?

Jag kan bli förbannad när jag minst anar det! Och parallellt med detta kan jag även få ryggskott när jag minst anar det men mest märker det!

Två krämpor att jobba med år 2o10.

En annan punkt som står som överst i pannan på mig är;

- ska jag lägga ner internätandet totalt?

Det verkar inte vara så bra för mig trots allt. Så mycket jävla frikommunicerande att jag blir desillusionerad och halvparanoid.

Det fina med mig samt säkert också det smått skrämmande är nog, att jag inte så gärna håller igen på mig själv. Men jag har inte vett till något annat samt som Anja Pärson sade i tv igår;

-Varför Skulle Jag?

Min högsta inre tanke om mig själv är inte att hålla igen på mig själv och vara falsk och trevlig.

Nej min inre högsta tanke om mig själv är att vara sann och rättvis och modig. Som en riktigt jävla hovnarr helt enkelt och inga jävla ulvar i kycklingfjunsdräkter ska längre kunna få mig till annat.

Så vad yrar jag om då? Varför bloggar jag? Varför bloggar nån? Varför bryr jag mig? Eller varför när jag ändå sitter o skriver poänglöst dravvel när jag mår som sämst, inte skriva det i min dagbok istället? Varför är det lättare och skönare att skriva det i en jävla blogg bara för att nån annan kommer läsa det?

Jo, därför att då SYns jag. Samt då kan jag inte smita undan, Sen. Då är det upplagt på bordet och färdigt att inmundigas, avsmakas och eventuellt uppkräkas.

Och det är modigt. För jag vågar skriva dravvlet, och det är min utmaning.

Kort sagt då kan jag inte bortförklara mig längre.

Idag Leder jag

Det är ju så typiskt att jag är så jävla less igen.

Och här nedan nedtecknas följande blogginlägg, aningens luddigt denna onsdag, när jag egentligen låg och vilade min planerade onsdagsvila:

" blir lessare och lessare på livet som sådant det är skapt.

Jag blir argare och argare ju mer jag får blicken tillbaka.

Jag blir aggressivare och aggresivare ju mer jag upptäcker med min syn.

Jag blir bättre och bättre på att använda min mjukvara sådan den var skapt."

På Jullans Löpsedel i Dagens Paranoia, kan man med kursiverad stil läsa:

- Tänk att jag blev så dumförklarad av prostituerade småpotatisar.

Nu är jag full med åtrå, till att ge, trots min ilska.

Det man kan ana i undertexten ( den som är under den övre texten i ovanstående text) är en slags hädanbrytelse från något förgånget, något, avlägset men ändå så påtagligt nära; Ja rent av något Mögligt!

Vilka är dom prostituerade småpotasiarna? När blev hon dumförklarad? Frågorna är många om ändå bara två. Som svar får man bara de luddiga förklaringsförsöken som följer nedan;

-Hädanefter kommer jag få svårt att inte vara falsk. Eftersom att jag från och med nu skulle kunna var det med ett leende på läpparna utan skamvete.

-Det lessamma är dock, att jag aldrig mer kan gå tillbaka till sandlådan igen. Dax att stå på benen.

Något har alltså hänt nu. Något har alltså hänt förr. Något gammalt, något nytt har mötts. Nu ska det utvecklas, nedarbetas, avvecklas, vidarebefordras samt återgäldas. Som en slags organisk/känslomässig kärnkraftsaveckling på kort sikt. Där de skyldiga, de oskyldiga, de utsatta, den utsuttna de ansättna samt de ursäktande skall ersättas. Med nytt.

Ursäkter är till för fegfittor rent ut sagt.

Riktiga män tar sitt ansvar.

Och på den här jorden finns bara män kan jag tala om. Kvinnorna är fittor så som dom själva vill utmåla sig så tydligt.

Män är människor. Kvinnor är fittor.

Sen finns det fittor som är män också men de går i samma vagn som kvinnorna.

Så. Riktiga karlar tar ansvar, säger jag då i egenskap av KarlUppfostrad med egen pappa som ensamstående barn.

Jag var nämligen ett ensamstående barn, och är än idag så ensamstående jag kan bli och tänker så vara. Dock vill jag gärna ensam stå bredvid någon annan som också är karl.

Jag är människa, med äggstockar, bröst och en fitta jo det är jag. Hormoner som är attraherande för hormoner av de slag som innehas i en organisk konstruktion där istället för äggstockar, bröst och fitta är utbytt till överutvecklat adamsäpple, sädescellspåsar samt kuk.

Ya.

Så var dagens Ledare Klar skruven (som min minsta dotter skulle ha sagt)

Yalla Alla ValHallah