Mycket händer i kärrbo

En trevlig liten kyrka det hära. Här har vankats både lucia och körsång på familjegudstjänst. Säg mig säg mig, är jag kristen i smyg?

Dragspelsmun

Idag är jag så förkyld att jag inte kan le, får då spricker läpparna. De känns konstant ihopsydda, men som att svidande eldblod sipprar ur stygnen.

Najs!!

Min hund står o tigger här.

Nacken värker.

Hela jävla ryggen har värkt inatt och händerna har börjat somna igen.

Jag har drömt att jag åkt fyra gånger i en lamborgini - framochtillbaka- till en patient som hade glömt någoti Hallsta, fast det var till kungsåra, och så var jag och gjorde bort mig på ett arbetsprov som hästskötare i ett seriöst ridhus, då jag dök upp utan brallor och med mina barn i släptåg, i Hallsta, fast det var i sura. En häst fick avlivas och jag vaknade upp förvirrad och trött.

Men barnen var i behåll, dock med maskeradkläder på sig.

Jag är sur för att jag är på dåligt humör idag och känner mig som en felbakad fetaost.

Jag saknar kraft.

På ett verkligt sätt. För jag är sjuk.

Det ironiska är bara, att fastän jag varit sjukskriven sedan 2005, så har det sjukdomstillståndet blivit det normala tillståndet, vilket har inneburit konstant nedsatt kraft, av olika styrkor, men det har inte gjort mig sur. Men en jävla förkylning, som klart och tydligt talar sitt språk, gör mig helt jävla förbannad. Fy fan så mänskligt och skräpigt. Jävla bakterier.

Igår ringde en snurrig kvinna från arbetsförmedlingen till mig, och än en gång fick jag bevisat för mig, vilken typ av människosyn, som försiggår, uppe i våra statliga och kommunala myndigheters salar.

Hon babblade på, jag sa inte ett ord knappt, för jag fattade rakt inte vad det var hon egentligen ville.

Hon tyckte iallaf all att det var "bra" att jag hade "tagi tag " i jobbet och "iallfall", att jag fått ett jobb, var ju underbart, och att det ju var "jätte bra" att jag "iallafall" hade fått några tider till jul.

Jag stod som en sten, och bara höll mig för skratt, och tänkte, - vad är detta för clown?. Vem är det hon försöker trösta här? Har jag sagt att jag är ledsen??

Efter mycket konstaterande från hennes sida om det ena "iallfallet" och det andra "bra,att,du,tar,tag,it" så frågade hon:

- Om jag tänkte gå på arbetslivsintroduktionen som jag missade?

Och jo sade jag, visst har jag tänkt det, men du förstår det är egentligen inte så angeläget för mig eftersom jag ska börja studera.

Sen kom ett "förtjusningsvrål", av det mer "falskare" slaget och ett mildare ursäktande för hennes klumpiga "tagande" av min tid (itelefonen), och jag kände att mitt skratt nästan hade sjunkit ner i brallorna som en senapsgul pöl, av lättnad.

Men samtalet slutade inte, utan hon fortsatte fråga ut mig, vad för utbildning, när, var hur etc.. och ännu mer förtjusningsvrål ljöd i mina öron.

Hennes arbete var fulländat. Jag var ingen utsugare. Jag var ingen lat looser som låg på soffan. Jag var ingen misslyckad bov.

Jag var godkänd.

Och med det, tackar jag mig själv och min ande, för att jag tog mod till mig, att byta mina barns dagis och grundskoleplatser, över till deras grundläggande miljö borta på Waldorf/Steinerbarnträdgården.

Jag har åsamkat de små Sprudlande Lycka igen, en totalt genomsyrad miljö av intelligens, kärlek och kunskap och inte bara det, total Fokusering på upggiften.

Att bygga barn.

Barnen är beviset.

Olyckliga barn, befinner sig i en olycklig miljö.

Det kan jag stå för.

Puss och kram alla, som har förmåga att ta emot en puss och en kram, även fast deras samveten är aktiverade så till den omilda grad, att du skulle kunna döda =)

Auf Wiederzen