Jag ammar och jag fungerar

Jag ammar och jag fungerar.

Här kommer ett litet re-aktivt inlägg på mina upplevelser från igår:

Jag var på ett innekafé igår em, med min kära och hans kära barn samt Vår (hela familjens) kära bäbis. Hon låg och sov i min famn med tutten i mun helt nöjd, varm och slapp och go. Jag tänkte inte ens på att hon fanns under en liten stund, för vi var som ett. Som det kanske ska va.
Helt plötsligt upptäcker jag en "hot mama" i högklackade läder stövlar med tajta jeans och upp -hottad till max springa förbi med en "liten" som min egen hängandes på armen som en Armanibag likt Paris Hilton på krogen, och hon får ju ursäkta att jag stirrade, men barnet såg vettskrämt ut och jag fick panik och fick svårt att andas för jag såg att ungen var livrädd. Sekunder efter detta intryck "spottade" jag en nappflaska med antagligen nyvärmd ersättning i microvågsugn i hennes andra hand samt i sista sekunden hennes blick på mig.
Jag vände snabbt bort blicken för att inte verka bråkig och duktigt men helt just då oförståendes om min egna reaktion då allt hände så plötsligt. Hon rände fram och tillbaka mellan två bord och gav den lilla mat; för det första rännandes!?;  vid det ena bordet och hämtade saker vid det andra, där det satt en massa pappor med småbarn och tjattrade med en andra morsa som också hade nån liten plutt med sig.
Jag tänkte: Undrar vad hon blängde så ilsket för, det är ju liksom inte direkt mitt fel att HON har nappflaska till sitt kid? Sen insåg jag, efter att ha tittat ner en sek på min lilla älskling Att: Det sved nog att se mig ha det så förbannat underbart bra.
och, summa summarum.
Jag Är Jävligt Trött På Att få Arga Blickar Från O-ammande Morsor Just Because JAG FUN KAR.

Och nej. JAG lägger inte min dyrbara tid på att HOTTA mig framför spegeln när min unge ligger och blir traumatiserad av att ingen bryr sig hans rädsla utan jag TUMMAR på det och ger mitt barn en trevlig vistelse här iställlet OCH resultat=? Mitt barn är NÖjt. Jag är nöjt. Även min man är Nöjd FAST jag inte ser ut som en sur kärring med hotta BOOTS för han älskar mig.
så. nu känns det bättre. förlåt om jag sårat någon. förlåt att jag är så svag. förlåt att jag är reaktiv.
men jag är så GLAD ATT JAG ÄR JAG

Dagens funderingar:

Allergisk mot tvång.
Barn är naturliga varelser.
Håller jag med om att dagens barn lever i naturliga miljöer?
Min kropp reagerar kontinuerligt på ett naturligt-vis. Därför blir jag stressad.
Mitt driv handlar om: Rädda barnen. Rädda mig själv.
Måste finnas massor att göra.
Mål 2012: Hitta bra metoder att göra massor av bra på ett naturligt otvunget vis som skapar harmoni, lugn, tillit och lugn.
Detta blir nog det svåraste hittils i mitt liv. Måste reflektera nu, tog ca 4,5 timmars stillhet med bäbisen vid tutten och en sido-ergonomisk ställning för att manövrera datorn med begynnande ryggskott som följd samt avsky för rå falukorv, att komma fram till vad jag fått för funderingar idag.

Mitt barn har inte hört av sig den senaste 1.5 timmen så hon sover lugnt och fridfullt tätt intill mig och strålningsmaskinen här. Jag har idag läst om sura tanter som inte gillar att andra glada tanter påstår att det finns barn som inte gråter. Det var väldigt förenklat sagt skrivet av mig.
 Jag förstår dock vad hon menar, jag förstår även vad den andra menar. Ingen kan vara perfekt, och när man inser det får man lättare att förstå texter tror jag.
Jag förstår texter bra =))

Följer upp senare.

Ok nnu skriver jag ett till blogginlägg för att bevisa för mig själv att jag har ett liv. Min bebis ligger här i knäet och sover. Vi ska duscha en snabbis, för hon har bajs i blöjjan och jag luktar kebabtallrik. Kul.
Sen ska vi åka och fika på viksäng med någon kär vän och hennes barn o få lite upplysningar om hur deras verkglihet har tett sig under julen. Spännande!

Hej och hello.
Jag har förhoppningar för mitt 33 år. Det kommer nog bli det bästa i mitt liv. Det har redan börjat bra med bäbis nr 3 som mår finfint eftersom jag ger en omsorg som heter duga. Jag behöver inte ens göra något särskilt annorlunda från mina två första bäbisar mer än att slopa barnvagnen, babysittern och burkmaten och detta har jag ju redan börjat med och vilket resultat!!! Jag känner mig så hel! Det känns lite nervigt ibland faktiskt då jag gärna vill göra saker jag gjorde förut men inte får för mig själv dvs inte sätta ifrån mig min bäbis mer än när jag ska gå på toa och ingen levande varelse finns att tillstå och jag måste säga att även om bäbisar 1 och 2 hade en lyhörd mamma som svarade raskt så har nu bäbis nr 3 en ny-jordad mamma som lever för en enda sak.

Livet.