Kravlöst?

FÖr det första. Hur kan en människa bli så skitnödig att hon känner sig "skrämd"?

För det andra. Hur kan en människa, bli så trött?

För det tredje. Har jag bestämt mig för att vägra vara ödmjuk och sympatisk.

Och för det Fjärde. Igår var sista avsnittet av Svärdet och spiran, som på engelska egentligen hette: "The pillars of the earth", vilket r en stor jävla skillnad emot den svenska tönt översättningen.

Detta är ungefär vad jag menar. Med kravlöst. Kunde man inte kräva direkt översättning så rätt budskap kunde levereras istället.

Ungerfär som när jag undrar hur så många människor verkar så jävla nöjda utåt sett med sin tillvaro, när de rakt å andra sidan fläker ut sin totala missnöjdhet utan att verka förstå det själva.

Jag var uppe kl 615 i morse, för att möta upp mina barn och se till att de kom in på dagis kl 7. Deras fars jobb startar kl 7 och behöver då hjälp med tidpassningen, och detta är mitt bevåg för att kunna ha mina dyrbara skatter i en omhuldad miljö ca 6-8 timmar varje dag ifrån mig.

Mina barn blommar, utvecklar, skrattar, och är lyckliga. Så lyckliga det går att bli med mina mått mätt. Jag kräver ingen högre lycka då jag vet hur mycket jag sliter och jobbar för mina som sagt, små kristaller.

Jag fick en fråga i hallen när jag skulle gå, av pedagogen, om hur min större dotter mådde nu, efter att ha flyttat tillbaka till Waldorf efter uppbrottet till den andra skolan, och jag svarade att jag inte exakt visste hur hon kände inuti, men att hennes beteende har blivit normalt igen, hon beter sig som hon alltid hade gjort innan vi fick byta skola abrupt. Och det kändes så bra,

hon leker igen, hon är kreativ igen, hon är i sig själv igen, och framför allt, hon utvecklas som ett barn igen.

Hon visar ingen besvikelse längre mot mig för de båda sorliga uppbrotten hon fick vara med om, utan att kunna påverka sin situation alls. Och jag anar en djup sorg över det första naturligtvis, att missa hela sista året som storbarn på regnbåden, med sin inrotade miljö och sina fina kompisar och pedagoger. Hon nämer ofta saker om regnbågen i presens, och hon verkar sorglig över detta.

Summan är ändå. Bra. Det kommer bli jättebra.

Den förra skolan tyckte att det var så Synd när vi skulle sluta, eftersom det Tyckte, att de ju hade en sådan BRA skola. Jag vill bara skratta när jag tänker på det. Under ett års tid, fick jag inte ett endaste tecken på knappt, att mitt barn befann sig där. Jag sa hej och hejdå till ett jävla omklädningsrum varje dag, min dotter, satte på sig en mask och en skyddsrock varje dag, för att klara av att leva upp till de vuxnas förväntningar på lydnad och inrättelse, för att de själva antagligen inte hade pedagogisk övertygelse eller utbildning nog till att bygga barn noggrant och adekvat och om något negativt hade hänt fick jag veta det efteråt.

Nu är detta ingen som helst ovanlig skola, utan, en skola, som i samhället omnäms som "en normal skola".

Vad jag ser denna skola som, är en avdumpnings och uppplocknings central, utan ställda krav på eller av föräldrar och lärare. Mitt bevis är att jag hade en liten hälsosam flicka som vid sex års ålder övergick från en transformation som kändes så fin och naturlig , till en annan som orsakade magvärk i nästan ett års tid.

Det är en utmaning att vilja Ha något utav livet. Det är energikrävande att vara i "aktivhet". Det säger inte ett skit om en människas utveckling, att ständigt ha henne i "aktivitet"

Aktivitet är en fysisk rörelse.

Aktivhet är en levande process.

Denna process är näst intill utdöende i vårt samhälle, och inte en enda jävel verkar ha krav på att försöka få liv i den igen.

Utom jag då ialla fall.

Hästkunskap1

Som avslutad Häskunskapare:1 på strömsholm är jag nu redo för nästa steg: Att avlägga hästskötarexamen för att kunna komma Någon stans övht inom hästeriet utan någon skam i kroppen.

Mycket har man lärt, mycket måste fortfarande nötas in ändå. Men en sak kan jag inte sluta grubbla på, hur mycket jag än älskar hästdjuret. Hur kommer det sig att hästarna, har det bättre än oss homosapier här i sverige. För det var ju ett konstaterat faktum

Bara efter andra sammankomsten under kursens gång, att en häst, som är under proffisionell ägareskap, är omhändertagen in i minsta mineral microgram. Så till den grad att den får rakt av bättre vård, i profylerande syfte, för att må bra, kunna prestera och ha ett värdigt liv, än vad en levande människa har i sverige idag.

Hur kommer det sig, att som proffisionell hästägare/skötare/användare, får man inlärning i, hur man ställer en proffisionell foderstat, som om man inte räknar rätt/gör rätt, äventyrar hästens välbefinnande och liv, När en anställd Docktor (som skall kallas godkänd och proffisionell av svenskt Vårdförbund) inom landsting och privat, inte behöver engagera sig ett ytligt skit om sin blivande patients stundande foderstat, för att säkerhetställa hälsa, adekvat prestationsförmåga eller välbefinnande. ? (När ALL alternativ medicin faktiskt gör det)

Mina frågetecken är oändliga.

Jag börjar nu plugga som en ardenner på speed, i en halvleks tid, i högsolepoäng mätt, för att kunna komma in på agronomprogrammet. Jag vill jobba nära jorden nämligen, och jag vill vara med och påverka, upplysa och uppläxa männskligheten om vilket ansvar hon har att förstå att hon MÅSTE leva MED JORDEN och inte på den.

Jag är intresserad av min foderstats inverkan på mig. En häst har inte ens en tredjedel så höga krav ställda på sig, jämfört med dess ägare, krasst sett. Ändå ses ägarna till dessa djur av både regering, landsting och även sig själva, som ändlöst prestations material utan vare sig mineral, vitamin eller energi behov av rätt sort eller i rätt mängd.

Om jag får reda på, att jag fått gå omkring och blivit förnedrad, utskrattad, hånad av nära relationer, överheter och läkare, i fem år, förlorat hela min andra dotters mammaledighet för att jag inte ansågs tillräcklig sjuk, just då! fast jag inte kunde laga mat åt mig själv, och inte ta mig utanför dörren, vilket gjort min dotters första tid till ett svart hål som jag undrar vart tog vägen, Samt blivit tvungen att fläka ut mig invändigt, utvändigt och ibland även emot min vilja, för att jag har fel på min foderstat och inte i min hjärna eller i min SJÄL som det så vackert utrycks av samma människor ..

Då kommer jag bli mycket mer arg än vad jag redan är idag. Det förtjänar jag inte , och ingen annan heller för den delen.

Go agressivity

Förra innlägget är ju direkt i nedåtstigade led i fel ordning.. underligt. skit samma.

Jag är ärligt förbannad. Jämt. Jag älskar det med mig själv. För jag är så jävla snäll.

Dessa två stora påfrestande känslor ska jag alltså försöka besegra detta år till trots. Mina verktyg kommer att vara;

Total uppkäftighet

Total hängivenhet

Total uppriktighet

Total fokusering

Allt som inte kommer att tolereras att beröras av dessa mina verktyg kommer lyckligtvis att stötas bort från mig, såvida jag inte själv stöter bort först. Vad skönt.

Mitt mål med detta är:

Att på högnivå plana till en struktur i min vardag så att jag kan ta in tillräckligt mycket kunskap i ämnen som berör mig och mitt liv idag, och i min framtid. Varför? Därför att jag är totalt övertygad om att dessa ämnen, berör, ämnen bokstavligt talat som gjort mig till den jag var för snart åtta år sedan och som jag sedan dess, med endast min vilja som verktyg tagit mig hit idag, med allt vad det innebär.

Det har varit ett åtta år långt trauma, och dessa år har ändå varit slutändan på ett 23 år långt fasansfullt trauma som tidigare var min normala tillvaro, inuti.

De närmaste människorna har jag avslutat kontakt med, då de har varit de största bovarna i mitt tillfrisknande. Både medvetet och omedvetet. Och än större var jag den största boven i hela mitt drama, men jag ger mig själv en applåd, som så fort som jag insåg min charad, avstog från den.

Jag

Idag ett försök till vinst

Idag är en dålig dag, och detta till trots, trotsar jag mig själv till att vara drastisk, emot min lust med Med min vilja. Jag har inte druckit kaffe, inte ätit nämvärt med godis och är blodsocker låg, men ÄNDÅ försöker jag här att klargöra något för mig själv som är sant.

I affektivitetens namn.

Affektiv betyder, Känsloladdad, emotionell.

Jag avskyr affektivitet, när syftet är att nå ett eget skapat egoistiskt, drastiskt och dumt syfte.

Jag älskar affektivitet som syftar till att åstadkomma stor förändring, för fler människor, djur etc än endast en. När den så att säga kan skapa ordning i kaos.

År 2011 är kommet. Ett år kvar tills vi enligt mayaindianerna kommer gå in i guldåldern. Rent komsiskt sett vilket vi oundvikligen måste följa med i vare sig dumma okunniga människor vill eller inte.

Men lyckligt ovetandes skall inte vara glada i onödan, för denna guldåldern för med sig ett outtalat ansvar gentemot envar.

Att befria sig från rädsla.

Rädsla. Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade, eller även:

ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet.