SoFarSides

Så här långt hittils sofar utan pills i en dag.

En bil backade baklängnes och det såg onaturligt ut.
Jag fick verklighetsångest.

Fnitterenergi upp till hårfästet och fula ord som jag vet att jag får säga, rullar runt i huvet o mal.

Undrar varför jag undrar så mycket.
Känns

En kiwi blir två halva om man delar en.

Verkligheten känns skum och läskig

Om man tänker så finns man.

Knapp på näsan

Ifrågasätt och du skall frälsas!

Igår när jag ringde för att nybeställa recept blev jag sugen på att ifrågasätta överheter. Så då gjorde jag inte det, riktigt så ordentligt som jag hade velat.

Man ansåg att jag kunde vara utan mina tabletter (antideppresiva cipralex) i minst 4 Dygn utan att jag skulle känna något märkbart påverkande.
Då frågade jag om hon var läkare, hon som ansåg detta.
Då sa hon:

-Jag är Sjuksköterska, jag kan sånt här.

Jag svarade:

Det kan jag med, för jag äter sånt här. Och några fyra dygn utan antideppresiva piller blir det inget av med, för jag känner av efter ett Halvt dygn.

Slut på samtalet angående detta, o idag finns receptet på apoteket.

MEN MIN FRÅGA LYDER:

Om det inte blir någon effekt av uteblivande av nersväljande av antideppresiva förrns efter 4 dygn, varför ska jag då ta 10 milligramm varje dag och inte var fjärde??

Vore inte det snällare mot levern, njurarna och plånboken?

-Varför tog jag inte hennes namn, adress, personnummer och telefnnummer? Vi skulle ju kunna ta en fika nån dag??

Pet i ögat

1 advent

Flicka är Fitta

Jag är Jullan

Jag är så jävla sur för att jag är så jävla sur

Igår när jag läste "Musesons" för min lilla dotter, (Musesons är en bok om en musfamilj) insåg jag en sak.
-Jag är trött.

-Jag vill inte måste allting.
-Jag vill inte inte vilja någonting.
- Jag vill inte göra någonting. (Jantelag, sätt fart)

Däremot Vill jag:

Sova i en tändsticksask.
Ha en musmor som väcker mig och alla mina 20 syskon varje morgon med en pekpinne iklädd mysig morgonrock.
Ha som enda mål syfte och uppgift en dag att tex gå på FärgJakt!
Avsluta en sådan dag med en FärgFest i solnedgången.
Få ha en stor ost i sängen som som tex huvudkudde
Borsta tänderna under ett vattenfall.

JAG VILL HA MYYYYYYYYS

Är LESS på stress, deadlines, självförverkligande, sparkonton, karriärer, ekonomisk egenvinning och slavleverne!

Dra åt helvete

Humanity

Verkligheten är verklig

Finns det någon av samma art som mig nånstans därute undrar jag.

Antagligen JÄVLIGT långt därute. För långt borta.

Jag måste skämta med mig

Tryin to make it right

All i care about is my babies and me

JAHAPP.

Idag denna dag har vi insett, att ilskan inte bara härstammar ifrån besvikelse, sorg eller aggression, utan även ifrån Hat också.

Så.

Denna kväll, full som en lök, som jag äder, har jag beslutat mig för att erkänna i text, litterärt sett för att:

Publicera, oprivat min innersta mening, med min själs poäng med detta energislöseri i denna biologiska robbots-konstruktion. Nämligen:

Sagan , om kvinnan, som dog, strax innan jag föddes.

Maria. Du är Hedern värd. Rättvisan. Självständigheten. Så som du själv önskat.

Nej men nu kan man nästan tro att jag är nån kristen jävla fanatiker här, och det är inte sant

Jag är TROENDE fanatiker, gramatiker, sataniker. Det där sissta var ett skämt. Men rätt kul.

Så.

Rättvisa skall skippas och inte en livshistoria är att fördöma.

BAJS OCH VÅRULLAR.

Härmed Beslutad

Från och med idag, har min Ande mitt jag, bestämt oss för, att hänge oss åt, att tillägna fortsatt liv, om det överhuvudtaget skall kännas som att det finns någon poäng med att leva mer, för:

Att göra allt som står i vår förmåga att berätta om oss självas kropps upplevelser,; i och med det vad som händer, med vissa människor till slut, om dom utsätts för- i relation till deras medfödda förutsättningar; för mycket stress.

Och inte för dems skull som med denna kunskap får mer glöd på sin lilla eld att göra skada genom förnekelse av dessa kunskaper än mer, utan för dems skull, som dessa förnekare plågar, kränker samt skapar än värre ångest för var dag, genom att kalla våra symptom (även sina egna) för bullshit.

Jag hoppas alla ni, som utan empati, hjärnkapacitet samt brist på intelligent kärlek, ruttnar i edra helveten, och att era helveten sedan förvandlas till ljus, så ni en gång för alla kan få göra gott i tiden.

Klart Slut.

Nunnu

Det finns inget Gott

Det finns inget Heligt

Det finns inget Vackert

Detta är Helvetet

Jag vill Hem

Och Jesus Gick På Vattnet

Bibbedibappadoo

Tvärkänslor som kommer som rekyler från det förflutna kan inte påverkas av framtiden.
Men framtiden kan påverkas av tvärkänslor som kommer som rekyler från det förflutna.


Det är viktigt att veta från vilket håll man tänker.

Det är nästan än viktigare att veta, från vilken sida man känner.

Men FRÄMST är det oundvikligt förödande att blanda i hop 1, 2 och 3!
Gör inte dee.

Det kan få förskönande konsekvenser.

PissOut

Angelica

Jag är så jävla rädd.

Jag vill gömma mig så jag inte ska få ont

Jag vill vara osynlig så ingen kan göra mig ont

Jag vill att min bror ska komma på bättre tankar

Jag vill vara trygg

Jag vill vara älskad

Jag är så jävla bra.

DingDingDong

I only giav ma hart te thee

Who wiell not take ma hart framm mee

PissOut

Jaha Nähä, Nähä Jaha

Inte ett ord har hänt sedan urminnes tider. Själv är jag Annal, men det märker ingen och ingen mår dåligt av det heller.

Dagens Viktigaste Punkt, I Spaltad Listform; Utdrag från Aftonbladet, samma dag som denna, men med ett annat publicationsdatum än idag. (20090810)

Sex på stranden kan bli dyrt
Danmark: Upp till fyra år i fängelse
Egypten: Upp till tre år i fängelse
Frankrike: 150 000 kronor och upp till ett år i fängelse
Grekland: Upp till två år i fängelse
Italien: 3 000 kronor plus upp till två år i fängelse
Kroatien: 1 500 kronor plus upp till 30 dagar i fängelse
Rumänien: Upp till sju år i fängelse
Sverige: 500 kronor
Spanien: I snitt 7 000 kronor, men maximalt 750 000 kronor
Thailand: Upp till 5 300 kronor
Turkiet: 2 000 kronor och upp till två månader i fängelse
Källa: Borta Bra/Gadling

Inget mer skall tilläggas protokollet denna dag.

Im så Rövandes Het.

I den rövheta Bergsulvens boning har en endaste insikt trillat ner sedan veckor tillbaka.

Den följer.

"Bakom de tjusigaste fasader,

döljs de ruckligaste boningar".

Så mycket mer än så var det väl inte denna gång.

SjälvUtHängning AB

Jag är egoistisk utan dess like

Jag tänker bara på mig själv

Jag vill ha makt över andra människor, och när jag har den, njuter jag i fulla drag

Jag är negativ

Jag är ingen skönhetsdrottning

Jag gillar inte metallmusik av något slag

Jag gillar inte slitet ovårdat hår

Jag gillar inte bling-bling, till julgrans-nivås-gränsens- överträdelse. Nej det gör jag inte

När jag vårdar, pillar, tvättar och visar omsorg, och omvårdnad och omtanke, (därav möjlig fallenhet för vårdyrken såsåm ex. Usk, SSK etc eller varför inte skötare tom) utövar jag min makt, och njuter av den, i dom fullaste drag

När jag inte vet om att jag, njuter av denna maktutövning, vet jag om det ändå, för det borde jag veta, även fast inget talat om, att jag gör det.

Jag är manipulativ, för att få som jag vill, därför bör jag lämnas, överges, när jag inte passar och gör som någon annan vill

Jag vill bli satt på prioett listan, och kräver fullständig advarsel, 24/7, även fast jag inte sagt att jag vill det.

Om jag blir sjuk, bör jag veta att jag bör ringa sjukvården och inte kräva mer än berättigat av min närmaste partner.

Om av händelse, ett möte med mig måste ställas in, med kort varsel utan omsvep eller hänsyn för konsekvens av migsamme, får jag finna mig i det. Det finns folk som har ett liv.

Om jag känner mig ensam, får jag ringa mina vänner.

När jag hade druckit vin, till hjärnblödnings-linjens höjd; och ringde min vän, för att berätta, att jag blir frustrerad över att känna mig ensam, och vill att han skulle ha förstått det istället för att dra, så ville han vara ensam, och dricka öl.

Om någons pappa ligger med ett brytet ben, kan man inte förvänta sig något större stöd.

Om den man är lite smått kär i, skulle bryta ett ben, förväntar han sig inget större stöd och vill inget heller ha, då han klarar sig själv och anser att den Han är kär i, har ett eget liv, och bör ej bli störd i utförandet av detta.

Det är inte min kärestas ansvar, om jag mår dåligt. Bara om hans pappa bryter benet.

Man är inte en enhet, förrns man bor i ett hus tillsammans.

Rutiner, infinner sig icke, förräns man bor i ett hus tillsammans.

Känslorna finns inte kvar nu, när jag visat mitt rätta jag.

Mitt rätta jag är och lyder som följer;

Jag har ett negativt-beteende-mönster, då jag hela tiden tjatar om att jag vill ha "på riktigt" som i; denna dimension och utförande från hjärta och egen vilja, utan psykotiska inslag, samt; känsla från hjärtat, känna hänsynstagande, omhändertagande, omsorg, omvårdnad, respekt och kärleksfullhet i allt, varje dag, varje sekund, samt även, sanning i allt.

Även vill jag ha konsekvens och öppenhet plus även mycket kommunikation, så man lättare kan navigera sig fram i tillvaron för att bygga tillit- Och; Detta är jävligt gnatikt och jobbigt.

Jag är i mitt som mest manipulativa esse, när jag med alla medel och mått, använder min blixt intelligenta hjärna, för att nå dessa mål, i min relation. Där jag använder mig av glasklar åsikts-förmedling, känslo-förmedling (samt även förnedring) samt bönar och ber, om förståelse för mitt väsen, pga önskan om detsamma för den andres väsen, då jag detta väsen älskar, även om mina tår känns svullna efter vissa snedtramp, som jag DOCK till TROTS min egoism och självcentrering är högintresserad av att hitta lämpligt plåster för, samt även kanske en framtida vals-kännings-kurs, för att dansen kan gå lite smidigare till för undvik av liktornar i framtiden.

Men skelett i garderoben det har vi alla. DOck vill inte alla ha dom där. Jag hör de sistnämnda till. Och jag vill absolut inte att någon annan ska behöva gå miste om MIN kärlek för att jag är rädd för lite spöken under sängen.

Så långt nådde jag idag.

Nån annan dag ska jag göra en tväranalytisk igenomtänkning av detta, i text, som ett nytt inlägg.

Får inte jag en psykos nu, får jag det nog desvärre aldrig. Jag börjar känna mig lite sugen faktiskt. Det verkar roligare där inne.

Puss och Garn.

Med lite filosofisk insikt...

vill jag bara upplysa mänskligheten denna dag, med affektivitet som främsta motiv: ATT:

Jo. Du lever i en psykos. Precis som jag. Det gör du.

MEN: Jag har ingen lust att leva i en dröm. Nej det har jag ej. Det blir som att leva i en psykos i psykosen. Och det blir lite som att simma i ett akvarium men strängt hålla fast vid att man är nere i sydosttropikerna o simmar bland korallerna på havets botten.

Så, nej tack.

Jaha. Detta är allt jag lyckats komma fram till sen nationaldagen. Totalt blankt för övrigt.

Skål

Vad ska man säga...

Jag är trött igen. Helgen har varit fartylld, bokstavligt talat.

Lanzen, Vampire, Tunnan och Jas. Dessa tungviktare fanns att beskåda på härliga Hässlö i västerås i helgen som var.

Ja, det är skönt med ett försvar.

Jag var parkeringsvakt åt Flottiljen då detta är deras (bla) åtagande på flygmuseét och då jag är Medlem i F1: kamratförening. 

Nej inte Formel 1, utan Sveriges flygflottilj nummer ett, som startades 1926 efter sju års laddande. Sveriges första försvars flottilj med bombplan.

Så Klart. Även den tyngst beväpnade och i princip enda tunga försvar vi hade i sverige när andra världskriget gick av stapeln.

Nej, det fanns inget att sätta emot tyskarna, i manskap med gevärslicens. 310 000 man hade lilla sverige emot tyskarna att sätta, och alltför många av dessa hade trägevär. 

Jämför med 1992, då vi hade 800 000 med totalbeväpning. Och var starkast genom sveriges historia. 

Jaja. Nog om detta.

Tycker det är så spännande faktiskt. Särskilt i sådana här tider när det vankas nationaldag. 

Jag säger ut och fira svennejävlar! Och om ni törs, ge fan i de överfulla ölbägarna och sätt er i en skyttegrav o slå varann på käften i stället. Lägg en brakskit på sigmatorget eller gå med i flygvapnet och gör nån jävla nytta för guds skull! 

Och sluta tycka att rasism inte är samma sak som Nationalism. För det är som hand o kuk på en kille med hormonsvall.

Men fira för helvete nationaldagen och hedra eder brödrer och systrar av alla kulörer och missbildningar!

För störda småmeniga organismer som behöver ett totalförsvar mot allt som kan skada våra hyddor; det är vi och det behöver vi.

Gå till apoteket får ni se.

Glad Påsk!!!

Affektivitet händer så lätt..

Men mina brödrar samt tom min moder saknar jag så in i helvetet här borta i vässan, skall tilläggas protokollet. 

Värmlandsallergisk eller ej.

Punkt, men inte riktigt slut. Måste bara spy ur mig den lilla insikten för dagen att; sommarvärmen samt 6 timmars liggning ute i solen här på gräsmattan med endast vatten som färdkost gjort mig apatisk rent productivt sett. Vill inget, ska inget, gör inget.

Sitter bara här och äter skorpor så det rasslar omkring mig.

Klart Slut.

outsourcing

det brister ut genom mitt huvud, det som sitter lite längre ner. De som talar i tungor talar i sina tungor. Kapa ej av dom.

Lita på kommunikationen ikring. Döm inte orden du hör, du själv kanske bara är ding.

Dingdong. Jag är trött. Skallen min känns som en kortsluten kyrkklocka. Jag orkar inte donga idag o inte konstigt. Är så trött o ställd så jag känner mig full. Fan inte bra att dricka kaffe såhär. Snacka om drog och gift. Jävligt farlig dryck ska jag tala om. 

Idag är det grått och regnigt, sitter i karlstad, som jag bestämt mig för att avsky pga av dess otrevliga stank som kommer i från det jävla pappersverket i grums eller vad fan det nu är. Men bra affärer jämför med hemma. I allfall vid första anblick men människovimlet i staden här fixar jag inte över huvud taget. I vässan går folk på rader, målmedvetet och snabbt utan flams o trams. Det är stressigt där också, men här var ju fan som att få en snedtändning på nån olaglighet. Folk harvar ju omkring o rör sig segt o ogenomtänkt åt alla jävla håll samtidigt utan att ha en plan. Ne fyyfan för det. Ordning und Reicthung säger jag bara.

Så är det ju också min fina fördom om värmland som helhet att det är en jävla massa trams. Det låter fint o Gött men inte så mycket mer. Ne. För mycket barrskog för min smak. Och för lite kontakt med öppet hav. Blä. Vill hem.

Såja. Där var den bearbetningen klar.

Till nästa.

Min nästa ångestframkallande punkt är rökningen. Som tilltagit sedan en vecka tillbaka. Jag kände ju på mig i etern att något var på tok här borta i tramslandet. Och så var det. Så nu har jag tröttnat på att röka men det har inte min kropp!. Jag lovade att aldrig mer ta en jävla cigg igen igår, för jag är så skrajj o känner verkligen i mina små lungpåsar att de skriker av rädsla för vad jag drar ner till dom. Men jag försöker göra munmetoden. Snurrar med tungan o får nikkointox via munådrorna. Men de e inte lika kul.. man blir ju fan nästan stenad av all ammoniak. Uras.

Fick ett Outflipp på min killle här nyss också. Han bestämde sig för att jobba istället för att hämta mig på lördag. Då brast det i huvet på mig. Jag fixar inte att känna mig bortpetad rent respektmässigt sett. Jag vill höra en dialog först så min bild kan bli klarare. Annars reagarera jag med häftig besvikelse och bygger således upp ett blixtsnabbt försvar mot fara.

Jag blir arg. Är ju instängd just nu också. I mig själv,  I en lägenhet i karlstad, i värmland. Kan det bli värre?

Imorgon kommer nåden! VÄSSAN im snart hemma!! =DDD

Till Kristoffer

Nu ligger du där.. ensam o kanske rädd. Men du är inte ensam. Bara så du vet. Vi sitter här, där vi är, och vi är med dig. 

Alltid.

Detta kommer bli bra tillslut. För det bestämmer jag nu. Bara du vill. Säg bara till.

Älskar dig.

Inget slår svart-vitt

"Om en mager åsna kommer till ditt fönster, 

möt den med respekt för den är din avbild."

Vers ur mexicansk låt från sena 40 talet.

Den var ju bara för go

Dax att vakna..

Jag sitter här och kan inte riktigt röra mig.

Min bror har fått en psykos. 

Och inte kan jag krama honom eller hålla honom. Måste dit nu.

Fucking jävla dynga. Måste fixa det här.

Det rör sig fanimej inuti

Ja. Ångest rör sig fanimej. Eller är det ångest, eller är det, det där, som skapar ångesten, som rör sig.

Jag vet jag. Ja det vet jag. Lidande finns faktiskt. Och jag är jävla trött på att överheter, som bestämt, att det är en mänsklig o-rättighet, att äga sina egna känslor och upplevelser, får sitta o styra o ställa.

Det behövs rensas upp ordentligt i den fina välfärden.

Ihjälfärden tänker jag från och med nu döpa om den till. 

Runk och piss och skit.

Är skeptisk.

Ja det är jag i sanning så inihelvete. Jag är skeptisk till mig själv, sedan ett par dagar tillbaka. Jag är så skeptisk, att jag helt enkelt mest bara föredrar att hålla tyst hädan efter.

Orkar inte med mer fuffens nu. O allt är ju fan fuffens. LIvet är som en jävla psykos. Och alla är ute efter mig.

Hehehhee. Det där sista skrev jag med "flit", för att det skulle lyfta fram det schizofrena bittra i det hela. Men det är så det känns. Man ser ju fan igenom allt liksom. Och  äntligen, på ca en sissådär, tja... 30 år då kanske.. , känns det as-skönt. Så jädra skönt. O bara hålla käft, och insupa allt fuffens som försigår. Och bara le. Förlänga käften i ett leende.

Orkar inte annat.

Gonatt.

Man måste Bestämma, Vem som ska Bestämma.

Detta har hänt.

"Jo jag skällde ut, försäkringskassehandläggartanten i fredags f.m..."

Läses med fördel till bakgrundsmusiken av:

"Jag släppte en skit, på dansrotundans dansgolv.." Med Eddie Medusa

Pga fruktansvärt oproffsigt och oadekvat bemötande igår på tillhåll Samanda lokalen, Vasagatan 20 A, västerås city, kl omkring kanske typ 10-11, drogs slipstenarna igång på universell proffissionell högnivå.

Min insikt och övertygelse är. Vet folk inte hyfs, bör dom få lära sig det; På stående fot. I detta fall blev det sittande. 

Jag bröstade upp mig, pekade bestämt på pappret på bordet och förklarade:

)jag sammanfattar pläderingen för enkelhetens skull som följande(

-Man Jävlas Inte Med Mig. Det Ska Du, Ni, Ha Jävligt Klart För Eder För Eventuellt Fortsatt Samarbete På Oroväckande Missbrukat samt klent översiktsorganiserat, MaktRollsFördelnings Plan.

Jag fick uppfostra de, Som skulle ha hjälpt mig.

Tack gud, Eller satan. Har inte ännu fått nåt övertygande tecken på vem jag ska tacka.

På rymdmannens återuppstådda dag.

Det är ruggigt inombords. Utombords är det 21 grader varmt på vissa balkonger, på min är det väl minus eftersom den ligger i skugga halva dagen.

Gröten blir jävligt god om man saltar ordentligt, har i en rejäl jävla klick "riktigt" smör, alltsål smör som det står SMÖR på paketet på, samt slänger i en näve russin. Sen lite havremjölk på det samt lite lingonsylt. Fy fan vad hjärnan blir glader. 

Detta blir förövrigt min påsklunch.

Påskmiddag blir det hos min släkt, styvmor och mina syskon som skiter värre än jag. Det ska bli gött.

Mår rätt dåligt nu faktiskt. Och har blivit så ohyfsad så jag inte ens skäms att vräka ur mig detta helt sonika på min blogg. Jag ska göra det allt oftare, för jag är så jävla trött på att folk ser mig som nån jävla glad jävel som alltid är positiv och änglalik.

Jo jag är positiv och änglalik eftersom jag heter Angelica, och således min själ nära besläktad med sina bundsförvanter, änglarna. Men icke från denna jord, så dra o dö.

Jag är även i kroppslig gestalt jävligt trött på jordelivet ovan jord, därför döljer jag en ganska stor portion trötthet på människor och deras jävla hyss, såsåm,;

Självhyckleri, självljugeri, självplågning, samt självbortglömning.

Med mina egenskaper som jag dock har, samt har hållit hemliga både för mig själv samt mänskligheten har jag samlat all besvikelse på hög där nere, vilket ibland, o inte alltför o-ofta, kan utveckla dramatiska samt jävulskt skrämmande vulkanutbrott.

Men jag försäkrar, att endast jävligt dumma jävlar samt ointelligenta självhyklare samt idioter som lyckas trampa på mina tår antingen för mycket eller på fel sätt får äran att råka ut för dessa.

Annars, mår jag mest bara bra av att få vara ifred så ofta jag vill och känner för det, även om jag stundtals blir jävligt kramsjuk och sällskapssjuk och lite diverse sådant.

Glad Påsk!     

ps. o glöm för allt i världen inte att hälla i lite sprit i kitteln när ni åker till blåkulla! Örteé kommer man inte långt med om man vill bli kompis och uppskattad av demoner och annat oknytt!! ds.

BouleMästerskapen i OS i sommar! Jag vinner!

Jag låg o kom på en del saker som jag ville skriva i min lilla blogg förut. Men nu har jag tyvärr glömt bort vad det var. 

Det är så med mig. Jag får skrivryck ibland. Men om jag får tänkryck, när jag inte har skrivryck, så kommer jag inte få ned det jag tänkt.

Då tar jag det om jag råkar komma på det igen nån annan gång. Så. Klart.

För övrigt:

Har idag simmat

Solat

Skitit på mig

Nu ska jag sova, men först besluta mig för om jag ska diska

sen borsta tänderna, och kanske skita lite igen.

Så. Klart.

Nu är det nåt på G igen. Aldrig får man vara ifred för livet.

Jag har tänkt, att jag ska börja analysera mera och bättre än vad jag redan gör. Jag ska börja disekera allt hädanefter.

Fast det gör mig lite rädd. Blir man inte tokig då? Kanske ska skita i o analysera helt o hållet, o bara börja gräva i nån jord nånstans istället.

Vad är bäst, vad är sämst. Vad är rätt, vad är korrekt.

Jag vet inte jag. I dag hände något alldeles extra spektakulärt. Mitt ex och jag ska dricka kaffe på fredag. Vad hände och varför? Vad gör jag? Hade jag planerat att detta skulle ske på detta sätt över huvud taget? Jag trodde att skulle jag bara få chansen, så skulle jag visa min stolthet och be han dra åt helvete så högt och tydligt jag bara kunnat och förmått. För att sen säga att jag klarar mig väldans bra utan dig, och egentligen var det bara bra att vi tog slut. För du var inte vad jag ville ha. Obviously.

Och nu sitter jag här, och darrar, och undrar vad jag ska ha på mig, hur jag ska föra mig, hur jag ska bete mig när han kommer.

Vad kommer jag känna? Vad kommer jag säga? Hur kommer det gå? Hur kommer det sluta?

Kommer det sluta?

Det tog ju slut. Och det gjorde det tvärt. På alla vis.

Måste känna nu.

Så här lagom till Påsk

Skulle jag bara vilja efterlämna mig ett litet spår av erfarenhet, som jag ådragit mig och som jag till slut smält ner till en liten insikt, i mitt lilla barnsliga inre, som numera omhuldas av ett vuxet barn, som strikt kan tänka sig att bli civilekonom, även om jag inte tänker bli det.

Som en fingervisning, inför den stundande "Svenska" påskfirningen, tänkte jag bara upplysa om denna lilla parentes, inom ämnet "alkohol-införsel" venärt, artärt, intravenöst eller oralt eller kanske till och med analt:

Till grund har jag Gudinnan Tapper, som står som värdinna "expertis" för programmet, "Du är vad du äter" (och dricker) på Teven. Orkar inte stå för vilken kanal, för det har jag glömt, men :

 "-Jag bryr mig?"

Här kommer det:

"Genomskinlig sprit är mindre skadlig för hjärnan än färgad sådan, 

    och sålunda också bättre enligt mig själv. 

Exempel på färgad sprit kan vara Whisky, conjac, öl, etc. 

Anledningen är; att den inte innehåller dessa förödande slaggprodukter, som den färgade spriten innehåller, och då den av den anledningen,  därför inte irriterar hjärnan lika mycket.

  -Denna underbart vetenskapligt, (förhoppningsvis), vedertagna kunskap, ger mig en erinring om självaste midsommarafton, får många år sedan, då jag motvilligt drack mig nykter på farsans vodka. Den första snapsen var ju för pappas skull och för den traditonella känslomässighetens; men den andra, tredje och sjunde, samt möjligtvis även resterande efter denna,  var av ren rastlöshet och av och i förhoppning om att bli så dyngad så att dagen kunde ta slut. Mot alla mina odds kom jag hem helt nykter och panikslagen, så jag gick ut och sprang. 

Det skulle jag Inte ha gjort om jag druckit öl eller whiskey eller conjac.

Jag är bombsäker, av erfarenhet.

Och jo, detta är bitvis ett gammalt riff från min helgon dagbok, men den passade sig så lägligt ny tyckte jag, i denna mysiga påskatid, då alla människor behöver muntras upp och uppmuntras att ta sig ett redigt litet järn så dom inte torkar ihop totalt och tappar stinget.

Skål på er! För satan!

Jag är less

Så in i helvetet.

Jag värdesätter kvalitet.

Jag ser ner på misär.

Alkohol, bakfylla, och nikotin inlusive resten av drog listan, är misär.

Därför undviker jag misär, med så mycket kraft jag bara förmår.

För jag är kvalitet.

Så dra åt helvetet.

Jävla Looser.

Va faan!

Det har blivit nåt allvarligt jävla fel på min jävla blogg sida. Mina bloggar som jag följer är ju borta! Vad är detta för jävla skräp??

Är någon ute efter mig????

Psykad

Den personliga framgången

Den individuella friheten

Den mänskliga rättigheten att få sträva-

efter den personliga framgången, den individuella framgången.

Och vad är dettta? Jag undrar som en skitnödig hund:

Hur kommer det sig då, att varenda jävel nuförtiden antingen ska leka "musiker" "konstnär" "fotomodell" eller "författare" eller "designer". Ja, glöm för allt i världen inte de arma stackars kämpande designarna. Och inte musikerna heller.

Det fanns faktiskt en tid, då livet "Var" kreativitet. Då individuell framgång var resultat av gemenskap och överlevnads konst. Då varje pryl var ett konstverk i sig, därför att det gjorde livet lite enklare, lite praktiskare. Men det var gjort med kärlek och av en enda anledning.

Överlevnad.

Och kärleken till livet var friheten.

Jag menar. Vem fan som helst idag kan ju bli musiker, det är ju uppenbart. Och inte behöver man ens vara bra på det! 

Min undran är. Det privata, är det framgångsrika i min värld.  Men vad är min värld? 

Jag är arg, less, trött och likgiltig. På allt jävla bullshit. På alla jävla wannabies. På alla jävla

 drönare. 

Fucking jävla shit, jag blir bara argare och argare och affektiviteten är kontrollerad in i minsta detalj. Men den pyser ut ändå.

Jag är trött på

och mår illa av allt jävla producerande som aldrig tar slut.

All jävla design som ska spys fram på löpande band av var och envar nyförtiden oavsett om man är konstnär, icke konstnär, designer eller icke designer.

Är trött på allt jävla kreativt skapande som är på tapeten. Alla jävla människor nuförtiden ska vara så jävla kreativa, dom ska sticka lyckstolps strumpor, och grytvantar, göra egna skapelser hemma och sälja på nätet fast det ser ut som skit och kostar multum att tillverka.

Ikeas non-stop tillerkning av rent ut av billigt skräp, bara för att det ska matchas med senaste årstiden, årstrenden och vinst budgeten. Och inte konstigt skiten ser fin ut på bild, med tillgång till såna enormt exklusiva våningar och ytor och fönster i medelhavsregionen som ikea har kan man ju få vad som helst att se "läckert" och lyxigt ut! 

Jag fattar helt ärligt inte hur man har mage, ork och energi o blåsa folk på engångsmuggar i vårens färg, som ska matchas med plastprylar i samma färg, för dyra pengar, när det ändå ska läggas i papperskorgen samt bytas ut säsongen efter. Liksom? Hur "läckert" måste vi ha det samt, hur läckert är det egentligen? Och bara tanken på att de trycker kataloger med engångsmuggar på ett  billigt skräp ute bord som dom ställer i en lyxvilla i venedig med ljusinsläpp som skulle få självaste einstein att bli rädd för sin egen relativitetsteori är ju för fan absurt.

För o inte tala om alla krafsiga skit smycken  för total absurda pengar. Och alla kemikalier i alla nya kläder som formligen skits ut varje dag.

Och det värsta av allt. 

Alla jävlar nuförtiden är ju inredningsdesigners, oavsett om dom har adekvat utbildning eller fått skräpköket från ikea betalt av mamma o pappa och sen hävdar att man gjort det själv fast man egentligen jobbar 24 timmar om dygnet på nån frisörsalong.

Nej. Jag vill spy. Och jag vill fan inte nåt mer skräp hemma i min salong. Däremot vill jag har en gammal rejäl villa i venedig. 

Utan prylar från ikea.

Word.

F1: Kamratförening, Torsdags möte med Ärtsoppa samt....

...mycket riktigt Rolf Andersson, som föreläste om sina upplevelser som ubåts jagare i Horsfjärden 1982.

Vi var där, men det var inte ni. Vi är unika, och det vet vi antagligen om, pga påminnelse om detta, från tidigare idag, i Gula Villan, under Ärtsoppsätningen samt återhämtningen, efter föredraget.

Det var spännande, ja rent utav nervpirrande, för två oerfarna totalt bortkollrade små stads bor som vi själva, bland en oblandad publik; rent åldersmässigt sett; och där ca 99 % av besökarna och medlemmarna, är gamla flottilj veteraner med yrkeskarriärer bakom sig av "odanade höjder" bokstaligt talat! 

Navigatörer, piloter, mekaniker, hjältar; omvartannat i en härlig blandning. Vissa så erfarna, att de rent av satt och sov sig igenom föredraget; men lika fullt, slog upp ögonen i hast över-fulla av tväranalytiska utslagsfrågor så fort föredraget var slut. 

Det var trevligt, varmt, glädjefullt och rakvattens rykande hett. Vi var efterlängtade. Och vi hade efterlängtat.

Äntligen har något seriöst hänt, och jag glidflyger fortfarande på inspirations ångorna från lättölen och de kläm-grymma grabbarna grus (samt deras fruar som so totally word ska ha en eloge för den fina maten o mackorna o kaffet).

En bra dag. Och tänk att jag försökte skolka från denna viktiga studiedag.

Fymig.

Men jag fick ordning ändå tack vare Gud.

Sovmorgon.

Kl: 07:32

Dagens sovmorgon inleddes med uppvaknande till följd av pissnödighet, muntorrhet samt rejäl nackspärr. Därefter började den om.

Kl: 11:10

Andra omgång av sovmorgon, avslutas, genom uppstigning. Till följd av säng-grubblande och ovaga känslor av depression.

Beskrivning:

Har sovit hela natten, vad jag kommer ihåg, har drömt diverse intressanta och fantasi fulla samt verklighetstrogna drömma. Bl.a höll jag på att flytta ihop med en medelgammal man som gick omkring i min lägenhet i kalsonger och undrade om jag inte skulle ta och ta mina barn och mina prylar och bli i hop med honom, så han kunde skilja sig från sin fru. Kåt som jag var, hade jag svårt att säga nej, men gjorde det ändå. 

Därefter var verkligheten ett faktum. Solen sken (skiner fortfarande) därute, men inte hjälper det idag.

Hela sovmorgonen gick åt att ligga och tänka på, hur meningslös jag själv som person, individ och människa faktiskt är.

Samt hur meningslöst mitt lilla liv denna dag faktiskt upplevs av mig samme.

Jag är 31, 25 % arbetsför, utan jobb, utan adekvat utbildning, utan körkort, utan bil, utan ett fett sparkonto på banken och utan häst och utan framgång.

*Böcker som inte går av för hackor det har jag, men inte läser jag dom för det.

*Målarfärger, penslar och papper, samt tom även ett ritbord har jag, men jag sitter aldrig vid det och än mindre målar jag på det.

*Diverse omålade väggar som suktar efter färg, finns, men jag målar dem inte ändå.

*Ostädad balkong till oigenkänlighetens gräns, innehar jag även, men den städas inte lika fullt.

Tilläggas skall alla betydelsefulla hushållssyslor, som jag inte sysslar med, lika passionerat, som jag hela tiden föreställer mig, att jag ska göra, finns.

Men däremot rider jag häst, sköter häst, simmar, solar, tränar och föder upp två små barn som pussar och kramar och jamar, så fort dom kommer i närheten av mig. Förra helgen roade vi oss med att vara på ikea och leka djävelbergare, och nästa helg kan det bli något i stil med knatte ridning, vanlig hederlig hästskötning med inslag av diverse naturupplevelser eller badning på lögarängen.

Eller så drar vi bara till morfar och degar o käkar godis.

Jag vill ha betyg.

Jag har frågor!

Varför; är dagens stora fråga, och trotsig och lag-o-lydig som jag är och alltid har varit, kommer jag inte sätta frågetecken bakom frågorna.

Varför bor jag på Viksäng i västerås.

Varför värker min tå fortfarande.

Varför har jag så svårt att vara disciplinerad.

Varför blev jag utmattad.

Varför är jag inte president.

Varför har jag inga gitarrer.

Varför kan jag inte italienska.

Varför vill jag ha körkort.

Varför kan jag inte alltid vara ödmjuk

Varför slutade jag spela piano.

Varför får jag finnar på ryggen.

Varför odlar jag inte vetegräs.

Varför tränar jag inte på min skateboard.

Varför har jag inte en hel uppsättning snygga cyklar till olika ändamål.

Varför har jag inte en Jas39 Gripen på min gräsmatta.

Varför har jag ingen gräsmatta.

Varför är jag så jävla bäst.

Och Varför, vill man inte dejta Linda Rosing?

Hon är Tjockhårad (på riktigt faktiskt), hon kan skratta som en karl, hon har XX fylliga läppar och syns i klänning som är kort, fast den är lång. Kan det bli mycket bättre. Dessutom ogillar hon otrevliga karlar samt gillar trevliga karlar som är feminina och gillar andra feminina karlar.

Jag säger bara nej till fika två till flera gånger i veckan och JA till fika endast 1 gång i veckan. Från och med i morgon.

Snälla Gud låt detta ske. =/

Det är en bra dag idag

Virus infektion i halsen till trots. Navel bråck i naveln till trots, samt, värkande ödem (ja, jag vet ju, jag är ju undersköterska, enl. mamma) i lilltån pågrundav häst-fel-trampning till följd av distraction.

Men Solen skiner! Jag har inget körkort, och ej heller någon bil!

Men VEM bryr sig! Bättre kondis än en fjortonåring har jag ändå och starkare än en 70 åring (å det vet jag för jag tog 15 kg mer i axelpress i måndags, än en 70 åring som satt däre före) såe, inte kan man klaga.

Jag menar, för lite mindre än 4 år sedan, blev jag omkörd av tanter med rullator på stan, då jag var både gravid, alldeles för fet i min egen graividitet som följd av stilla liggande pga utbrändhet. Jo. Jag kunde knappt gå, och min största önskan och i princip enda önskan under ca ett halvårs tid var: Att kunna ta mig ut och gå den lilla sträckan mellan två hus som jag kunde se från mitt balkongfönster. Det såg så mysigt ut just där, på morgon kvisten i diset och frosten och soluppgången.

När jag tillslut inte insågit, att jag faktiskt fått tillbaka någotsånär mycket kraft för att göra detta, då satte jag igång o cykla i stället. Så den lilla promenad gången glömdes totalt bort.

Jaja.

Nu sitter jag i allafall här och har lite halv hjärtat bestämt mig för att sluta stressa för det förbannade körkortet. Jag tar det väl när jag tar det. I alla fall har jag lyckats uppgradera på körkorts proven på datorn från Underkänd 62 rätt till Godkänd 67 rätt. Och detta utan att plugga??

Så. Jag litar på universums heliga krafter nu.

Och försök bevisa att svart inte har strålning, samt att en färg har en färg.

God Jul.

Jag är oroväckande bra på att inbilla mig att jag är lycklig.

Kan det blir värre än när det är som värst?

Svaret blir:

- Ja,  självklart kan det, det. 

Sammanställning av Lördagens eftermiddags konferens:

Äter ost.

Steker ägg.

Är skakig

Är out-freakad av livet.

Har ont i tån.

Turkiet står inte på översta raden på semester-listan.

Muhammed, den Helige, var inte pedofil.

Broccoli är bättre än aubergine

Bara stor pampar får dyr medicin på högkostnads skyddet för utbrändhet, fast dom är deprimerade som vi andra.

Jag har ont i tån mer idag än igår och förrgår.

Tvätten fortfarande ostryken.

Hemmet fortfarande ostädat så när som det kan bli.

Jag är trött, på att tjata om att jag aldrig städar och stryker som jag ska, när jag ändå aldrig gör det.

Jag ska äta glass, fast jag inte får.

Så jag.

Det var väl allt.

Protokollet Vidimeras:

Bernt-Rogers Rogersson Roger-Bernts Berntsson

Cheers.

Information är allt jag behöver för att göra ett klokt val.

Ragnar Skanåker, Vapenägarnas ordförande, saluför egendesignade precisionsglasögon men är mera känd som pistolskytt; varav Os i fripistol gav guldmedalj och således inledde Ragnars karriär. Ragnar Blev 74 år 8 Juni förra året, och föddes i Skedvi för lika många år sedan förra året. Var han kommer dö är ännu ej fastställt.

Sista knullet gillt?

När man minst anar, så anar man, att man anat nåt.

Men när man anar, att man något anar;  anar man inte vad man anar. 

Ibland undrar jag hur hjärntrådsförbindelserna får till det där uppe i hjärnkontoret. Hur liksom, fungerar det? 

Kan förresten livet bli jävligare än jävligaste jävlighet, mitt upp i allt jävelskap? Räcker det inte med att man bestämt sig för att gå ner 830 g om dagen i 3 månader i sträck, för o komma i knull-dräkten? Nej, då ska man behöva höra att man ingen knulldräckt ens kommer att behöva!

Nu står jag inför 2 alternativa katastrof möjligheter:

Det första är, att fullfölja min plan, och bli smal och lycklig trots all olycka.

Det andra är, att skita i den och följa den soliga vägen till trots. Men blir jag fetare då? 

Nej. Jag ska ju fanimej bli proffs, så det är ju lika bra att sätta igång nu tammejfan.

Break it to them gently.

Colan

Jag glömde coca-colan för bövelen. 

2 liter coca-cola skall tilläggas protokollet.

Apatisk rent litterärt sett

Ja, det är så sant som det är skrivet.

Medicinen har tydligen gjort mig totalt issue-lös. Därför har jag inte kunnat skriva nåt på ett tag. Men En sak, finns det att göra en liten notis av, Nämligen : fettvalkarna, som rört sig nord-ost-an-uppförs, sedan i lördags kväll, samt söndags kväll.

Motiv: Svull

BevisMaterial:

1. Tömd 200 grams  chips påse, dill och lök smak

2. Tömd, dip påse, sourscream and onion smak

3. Tömd gräddfils tetra, 3 dl

4. Tömd, Hel tömd, Smågodis påse, a 3 hg * 2.

Ja, det ligger på botten o skräpar nu, och inte vart det bättre av barnkalaset som kom på tapeten och lämnade efter dyningar ända tills idag och i frysen framöver.

FAAAAN.

Det gör ont

att erkänna detta för mig själv. Men hur jävla emot mediciner jag än har varit, så måste jag för nu krypa till korset.

Nej jag har inte blivit frälst, ur kyrkan gick jag som alla andra rätt trogna hedningar för många herrans år sedan, så det är lugnt, utan här handlar det om raskt andra saker. Jag har nämligen börjat må bättre!!  

Av cipralex var du kommen och av cipralex skall du åter varda!

Ja det var väl o ta i, men jag är så lugn i sinnet (jämfört med förut) att jag knappt har ilska nog att skriva längre. Men jag gört ändå, pga av den ihållande envisheten.

Bäsig? 

Ju bättre jag mår, desto sämre blir jag på att skriva.

Ska det vara så här? Känner mig ansvarsmässigt apatisk på nåt jävla konstigt och skönt skrämmande sätt. Som att jag Vet att man inte borde vara det, men jag bryr mig inte. Liksom, ansvarsmässigt befriad på ett känslomässigt plan. Eller kemiskt kanske man kan säga.

Jag undrar, och det är nog detta jag kommer att slå igenom som fil.kand dr i, nämligen; Vad är känslor? Vart kommer dom ifrån och på vilket vis?? Jag tror att jag har en ganska god idé angående besvarningen. Men det får vänta tills jag tagit patent på den.

Men lite sådär känns det ju iallfall. 

Har liksom ingen "kick" i kroppen, så det blir inget drag under galoscherna just nu när jag ska skriva. Och dom få infall jag får sedan medicineringen tog sin början i onsdags går så snabbt in i sig själva och försvinner att jag knappt hinner märka dom.

Jaja. Lobotomerad som en lök. Eller nåt.

Disken står och hotar mig till döds.

Har någon en endaste aning om, hur Farlig en disk kan vara? Jag sitter här, den (disken) står därborta. Öga mot öl glas (faktiskt inte, saft glas, äger inga ölglas, och kommer aldrig göra heller) men ändå, glas som jävla glas, och fullsmetade med intorkad livsafarlig oboy och havremjölk är dom. Och det är bara början. Ända bort tillspiskanten registrerar jag att disken räcker till. Och gör jag inget idag, kommer den ha dragit över smärtgränsen innan i morgon förmiddag, och sen ner på golvet, och vem vet, kanske påväg in i badrummet. Och hur ska jag då kunna äta middag i morgonkväll?? Jag som börjar bli hungrig redan nu, men allt på för tok för lat och ointresserad och stolt samt hungersmässigt apatisk för att vilja göra nåt åt saken.

Jag ska dricka ett glas till, jag vet att det finns två kvar i skåpet. Minst. Sen får vi se. 

Men disk, som inte vill diskas, samt som inte vill bli diskad, ÄR farlig. Jag får faktiskt Ont rent fysiskt av att se på den.

Urs- Jag får såna anfall av improvocation ibland. 

Så typiskt.

Dagens dialog- Hemmavid.

Amelie säger:

Bella!

-DU är djävlen.

Jag; frågar:

-Djävlen? vem är det?

Amelie; svarar:

-Det är han som bor långt uppe i himlen.

Bella säger:

- Ska vi döda spöken med den hära? ( 0ch visar upp en ihoptryckt, grå slang från ikeas "klippan soffa) som används att hålla tyget på plats i smyg under sitsen.

Kan det bli dråpligare en söndag utan mening.

Avslutnings vis säger vi såhär.

Jag svärdas med en räv.

Tittutt!!

Är det jag där bakom månntro?? Ja det skulle man kunna tro faktiskt, men hur gärna det vill tros det så är det inte jag! Det är ett "något" i en stor hög med massa jävla rivningsskrot efter ombyggningarna på västerås vackra gamla reningsverk som dom håller på o demolerar.

Jag vill bara gråta. Stans absolut Rysligaste byggnad, som är det vackraste vi har att skåda framför natthimlen när det är som bäst/värst, ska snart vara nåt helt annat. =(( 

Jag måste säga att jag är både imponerad och avundsjuk på gamla reningsverket. För tammejfan vilket jävla väder det och årstid det än är, så passar det i alla färger och nyanser och tillfällen.

- Reningsverket! Du ser alltid fräsch ut, oavsett! Och sanning att säga, det voro min största dröm att kunna se knäckande skön ut i alla väder och utan makeup. 

Japp

 

Och daim

Men helst Dubbelnougat.

Idag gjorde jag mig själv cp i huvudet genom att dricka kaffe. Därför tror min hjärna att jag vill vara vaken än och yrseln har den förträngt.

 

För övrigt, idag har jag Inte städat, Inte diskat, Inte tvättat och inte Läst i någon vettig bok över huvud taget, som jag hade planerat att göra. Men i morgon då jävlar. 

Jo sen hörde jag ju skräck informationen på tv-nyheterna idag också, att arbetsgivarna ska börja kolla sina anställdas bloggar och söka på dem på google. =) Mhmmm. Vad intressant. 

Jag blir instinktivt aggressiv känner jag och här kommer den nakna sanningen till alla er därute som i framtiden kommer att tänkas anställa mig, som en o-överraskande käftsmäll rakt i edra nyllen. 

Ni förstår (med Ni så menar jag förstås både Ni, mina framtida överordnader, släktingar, vänner, ovänner, Gud, Universvum och den heliga grisen) att HÄR; är jag mig själv,  Mitt jag, mitt innersta, personifierat utefter hur mycket mina fingrar på kommando mödar sig nedteckna informationen, om; Mig samme. Precis som när och då,  jag befinner mig hemma, borta, i ridhuset, hos vänner eller varstans helst som INTE är Jobbet och detta innebär Som lyder och följer:

Som privat är jag rätt och slätt inte exakt som jag är på jobbet (beroende på diverse omständigheter såsom månens fas, årstid, väderlek, kalenderdag, utgifter, menstruationsfas, relations-status, mm) utan mer mig själv kan man säga, vad nu det är. Men jag anhåller raskt om befrielse från misstanke om maschocistisk läggning, rashats-involverade aktiviteter, seriemörderi, bankråns-planeringar, rucka jorden ur dess bana för att skapa undergång på universal nivå, hålla hemliga möten rörande djur befrielse kupper samt ej heller bilstölder (ej längre) eller militanta makeup vägrings försök. Detta och mycket mer, som kan betraktas olagligt, ovärdigt, oetiskt och opassande, sysslar jag rätt lite med. Jag gör bara bra saker förstås då jag är en perfektionist utan dess like.

Jag gillar att städa, laga mat, rida häst, leka med barn, hålla rent, tvätta tvätt, stryka tvätt samt skriva matlistor, att göra listor, inköps listor, äta mat och sova, omvartannat i en härlig blandning tills örona trillar av. Däremellan hoppas jag att jag är ångestfri.

Dock kanske jag lite då och då släpper en liten brak skit (bonde som jag är i gener och manér på den ena sidan, samt vetenskapsman och vallon som jag är på den andra samt andra i första) då och då, Spelar för hög musik, relativt sett samt såklart på orättvis och osaklig grund, samt en och annan orgasm då turen faller på och jag får storstadsbesök från yttre europa.

Vad mer jag sysslar med, ska ni fullkomligt skita i, och ska ni nödvändigvis veta de smaskigaste detaljerna kan vi ta en tema dag då vi går igenom våra diverse sexuella läggningar, visioner, mål samt erövringar. Men då står ni för både fika och disk.

 

Armbrytning ställer jag prompt inte upp i och petar näsan det gör jag som alla andra fina damer på ett behärskat och kontrollerat-målmedvetet sätt. Sedan rullar jag snorkusen mellan tummen och långfingret, laddar och tar avslutningsvis tre steg innan jag släpper i väg bollen.

Ja. Jag får skriva mer här nån annan dag, kaffet börjat äntligen gå ur, så nu kan jag få lugn.

Puuuuhhh....

Min överlevnadsinstinkt driver mig till att leta hus på landet, med stall o ängar o äppelträd. Åh jag vill börja leva. Är så jävla trött på att bo i en låda som kostar multum där man knappt får släppa en rejäl brakaskit utan att bli vräkt för att grannarna är mesar.

Nej jag vill ut i kreativitetens sfär. Jag är så jävla glad att mina nio första år fick uppleva landsbygd, skog och natur. Vad hade blivit av mig annars?

Skönhet för mig är så enkel, men det är fanimej varken skönhet eller skönt att bo i en jävla betonglåda i stan.

Och i stan vill jag befinna mig så lite jag bara kan numera, rännandet är slut, jag vet vad jag sökte. Lugn och ro. 

Och nu vill jag ha häst. 

För den som är svag finns det ingen värre kommentar än att få höra att man ser så jävla frisk ut. Dra åt helvete.

Hjärtklappning, strypningskänslan i halsen, känns som en åtdragen snara kring bröstkorgen. Svag, fixar ingenting. Blir som en skrämd kråka av minsta lilla ljud. Huvudvärk. Kan bara ligga och rör jag mig lär det bli i slowmotion så jag inte svimmar. 

Jo jag är Jävligt frisk verkar det som. Och varför har detta skett nu? Vad har hänt? Vad kommer hända? Jag ska arbetsträna om någon vecka, och nu vill jag gråta av att bara titta på två dagars jävla disk som jag inte tagit i tu med. På resterna av den gigantiska tvätt högen som jag inte strök klart igår, och det jävla golvet som bara skriker efter att bli damsuget och svabbat.

Men inuti känns det bara som ett stopp. Varför? Jag svettas som en vulkan av att ha sovit. Jag stressreagerar nu. Jag undrar över vad? Jag undrar över varför jag förtjänar det här? Jag som fanimej vill så jävla mycket, och som har så jävla mycket bra att komma med? Kan inte nån annan jävla slöhög som inget fattar och inget vill få ta den här skiten i stället så jag kan få leva mitt liv nån jävla gång.

Och inte ens är det en riktigt sjukdom. Men det är ett sjukdomstillstånd. Som ingen tar på allvar. Ingen som är frisk tar det på allvar, inte ens fast dom står framför och ser på en. Och känner en. Och har all möjlighet i världen att hjälpa en. Nej. Och dom som förstår, är sjuka själva, och räcker inte ens till sitt eget.

Jag är så jävla trött på det här landet, på människorna i det och som styr det. Vilken jävla välfärd är detta? Vi är ensammast på jordklotet i detta land. 2 miljoner svenskar är i denna stund ensamma och isolerade utan någon som bryr sig om dom. I sverige. Jag är nästan en utav dom. Jag är trött på att bo här. 

Denna vecka har tagit mitt nionde och sista liv känns det som. Hur fan ska detta gå?  Jag måste numera börja föra dagbok över hur mina veckor ter sig, i efterhand, genom att noga saluföra och nedteckna alla förbeställda aktiviteter, shoppingturer, dans-attacker hemma i vardagsrummet, hästsköts-affärer, ridlektioner samt övrigt dagligt lösdriveri samt eventuellt händelsevisa städryck. Dessa sistnämnda är ju iofs. alltid förbeställda och nedtecknade i min lilla kalender, dock slinker de ofta mellan fingrarna när jag minst anar det. Och slutet är nära.

Hur ska denna vecka bli?  Jag har fortfarande inte orkat släpa den slappa röven ut i vardagsrummet för att ta igen bakläxan angående måndagens callagnetics pass, som inte blev av och som inför denna kommande veckan nu till och med övergår till Marias fas; två i en tre stegs plan att, gå ner i vikt och stanna där till sommarn. Och sen hålla mig fit som en tio-åring tills jag dör.

Puh. Jag måste. Men det jävla snöandet den här veckan som varit har tagit knäcken på mig, och vore det inte för att jag hade ett tårdrypande kvälls möte med "Hästmannen" på min lilla Dvd igår, så hade jag nog börjat tänka på självmord. Men så jävla klen kan man ju bara inte vara för lite snö och is. Fan, det finns ju tom med idioter som gnäller på vädret fastän dom har bil!! Så jag kan vara lugn jag är nog helt som jag ska vara ändå. Bara lite väl trött igen. Det går väl över med lite färsk bladpersilja från Turk affären på stan i morgon. Gud, jag ska äta sallad o hembakt bröd och dricka körsbärsjuice hela veckan. Och bara ha det gött! Och Räkor!!!

Skål!

Just nu, känner jag mig trött, finnig, ful. Magen känns fet.

Inget mer att rapportera, kan jag rapportera, med glädje-avdankad min. Turksich Delight däremot, det är grejjer som inte går av för hackor. Jag drog i mig en och en halv låda förra veckan, antagligen det som hänger o sladdrar strax nedanför navelgärsgården. 

Godnatt.

Turkisch Delight och Förkrossade tomater.

Är rätt cool idag. Konstigt nog blir jag ju alltid ångestbefriad några dagar efter att jag varit ut och druckit sprit. Har jag druckit nåt annat, som är färgat, typ vin, öl, whisky, då blir jag inte det. Så jag ser det som så här, att eftersom det tar en 3 - 4 dagar för kroppen att bli av med all alkohol, till att börja med, så får det väl en medicinsk positiv effekt på mitt ångesttillstånd. Men sen blir det ju etter värre en pesiod. Dock känns det lika mystiskt varje gång. Fast, jag kan ju inte dricka sprit jämt hehe, det varken vill jag eller kan jag. 

Men nån slags mild ångestdämpande medicin har jag börjat fundera på nu, om någon sådan finnes. Och vidare har jag börjat bestämma mig för, att jag måste ta reda på vad i helvetet ÅNGEST verkligen är. Har jag det bara för att så står i mitt sjukintyg. Jag har panikångest, men den talar vi aldrig om någon stans, vi talar oftast om stressreaktioner. Och så frågas det alltid om och om igen, men hur KÄNNER du dig Maria. Kan du beskriva hur du KÄNNER. Men alltså för fan. I tre år har jag varit i samma tillstånd, enda skillnaded är att tillståndet mildrats så till den grad, så jag känner mig nästintill normal, JÄMFÖRT med när det började. Kolla i journalen för i helvetet, det känns skeptiskt att gå till någon som ska veta, när den uppenbarligen inte vet, fast jag vet, att det finns folk, som faktiskt vet. HAHAHA.  Så varför fråga mig. Varför VET dom inte. Dom som är SPECIALISERADE på UTBRÄNDHET-RUBRIKEN, och alla dom otaliga symtom och tillstånd denna rubrik står för, DOM VET. Varför får inte dessa ta hand om en, så blir man väl frisk fortare, så man slipper gå o tära på socialsystem och sina egna sköra försvarssystem som ska orka med andra vettigare saker än att ständigt stå på STRESS knappen för ingenting. 

Så: Varför går jag då på kartläggande samtal i evigheter där vi endast behandlar mina vardagliga bekymmer. Man ska väl för fan inte bli utslagen av att ta körkort, eller att tänka på framtiden som komma skall. Jo jag vet jag har varit emot medicin, men det för att jag är så väldigt skeptisk till allt som bedövar innan jag först tagit reda på vad som gömmer sig "Bakom" detta tillstånd. Det "uppstår" ju liksom inte bara, Glöm det.

Medussin, 5 liter, o ta en för ärtor i näsan också. När jag ändå håller på.

I dag Lördag, i Morgon, Söndag. Söndag, min ensamma vecka, innbär, Städning, handling, tvättning samt strykning, samt matlistning, för nästa vecka. Har något av dessa uppdrag gjorts som dom skulle, dom dagar dom var planerade att skulle gjorts, hade Söndag, varit Nice. Men icke. Så vad gör jag åt detta? Jag går ut och super såklart. Vad annars? 

Jag gör inte detta ofta, men det hjälper inte, för jag lyckas ofta missa att göra allt som jag planerat att göra, som innefattar husligt arbete, i tid. Jag blir så stresssad av mig själv. Jag orkar ju gå och ta hand om en häst som vägar 800 kg. Så varför ska det vara så jävla svårt att dra några varv med en liten sketen AFK (damsugare) på rusta, ta hand om en stryktvätt som max väger 30 kg, slänga in en smutstvätt på max 5 kg samt klottra ner några maträtter på ett papper så jag slipper tänka nästa vecka. VARFÖR ska det var så svårt när det är så jävla simpelt???? 

Är detta nån slags omedveten protest mot någonting månntro? Och i så fall varför? Jag önskar verligen få fatt i nån slags intellektuellt godtagbar förklaring till detta, och det NU!

Nej, jag fick ingen. Precis som jag trodde. Jag blir så trött.

Och tröttare kommer jag bli, med alla dessa göromål kvar tills i morgon då jag även kommer att vara BAKIS som ett as. 

Nej det vägrar jag. Jag ska dricka brännvin special, min gamla favorit, och det är ju rena sportdrickan för en värmlänning med hjulben.

Hoppas bara jag kommer in med ett för gammalt legg, annars blir det ju lite Så Där; som man ju tydligen säger nuförtiden.

Jaja. Jag ber på mina bara knäskålar för mig själv. 

Nu är det så att jag ändrade min rubrik, så nedanstående inlägg verkar obegripligt, och skall så göra. Min förra rubrik löd, "Alla flickors dröm är ett svart bröllop", men nu är den borta.

Den nya rubriken är ett av mina barns påpekanden, så genialiskt dumt, så det blev kul.

"Det är lätt, bara man krånglar till det" och huvudsaken man drar på sina smilgropar så man inte fastnar och blir till en gråsten. 

Hahaha.

Jag gillar inte min rubrik, om jag skall vara helt sanningsenlig. Men jag kommer att behålla den, tills jag kommer på motivet bakom varför jag kom på den. 

Jag vill nog bara retas lite med mig själv för att jag är sur och avundsjuk på folk som är lyckliga och gifta och familjära av sig. De där jävlarna som är allt som jag inte är. Men som jag skulle vara, om jag hade någon att vara det med.

Men jag grubblar så. Det var bara ett uttryck som slog ner som ett blixtnedslag härom veckan, något jag ofta hört sägas, påstås, uttalas på film och tv. Att; "varje flickas dröm är ett vitt bröllop". Iallafall, många flickors dröm, bevisligen, vilket jag erfarit genom diverse kärlekssåpor (amerikanska) och bröllops tävlingar. 

Men det som slog mig var att jag aldrig har hört talas om att "Varje pojkes dröm är ett vitt bröllop". Varför har jag inte hört det?  

Som att lära sig cykla!

Ja, det får bli titeln på mitt andra av mina första inlägg här på min första blogg evver. Har aldrig bloggat förut, har bara haft tankar om att kanske sätta igång, att blogga, men inte förrän jag blivit så kunnig och såpass intresserad av något att jag skulle kunna ha något vettigt att blogga om, skulle jag ha förmodat mig sätta igång, att blogga. 

Så nu, fast jag ännu inte blivit särskilt intresserad av något, och ej heller blivit vare sig mer lärd eller allmänbildad, har jag skapat mig en liten blogg, i alla fall.

Så vare med det.

Så, nu undrar jag, Vad fan ska jag blogga om? Vad vill folk läsa, vad vill Jag, att folk ska få läsa; om mig; samt, Kommer någon läsa min blogg över huvud taget? Kommer jag att läsa någon annans blogg? Är jag tillräckligt nyfiken på andra människor och vad de har att komma med månntro? Mjo det är jag nog, jag får sätta igång att leta runt, efter, intresseflaggor helt enkelt, för att kanske få mig lite inspiration.

Men jag antar, att denna blogg mestadels kommer att behandla mitt alldeles förjävligt trista liv, hittilsänn som det är. Och den kommer nog att innehålla en hel del egenkomponerade termer ord samt uttryck härligt ihop -slafsade med o-organiserade bakomvarande tankeverksamheter, stavfel, grammatikolyckor samt affektivt utspydda åsikter. Samt såklart, en jävla massa skitsnack. Men: Jag ska göra mitt bästa för att framstå som så proffsig konsekvent och bildad jag bara kan, för detta verkar ju vara seriösa grejjer. I alla fall som jag ser det.

Gott Nytt År! 

Bloggmässigt Nykläckt. Som ett tomt ark.

Gott Nytt År och vad mer säger man på outforskad mark?