torsdag 29 januari 2009

Idag gjorde jag mig själv cp i huvudet genom att dricka kaffe. Därför tror min hjärna att jag vill vara vaken än och yrseln har den förträngt.
 
För övrigt, idag har jag Inte städat, Inte diskat, Inte tvättat och inte Läst i någon vettig bok över huvud taget, som jag hade planerat att göra. Men i morgon då jävlar. 
Jo sen hörde jag ju skräck informationen på tv-nyheterna idag också, att arbetsgivarna ska börja kolla sina anställdas bloggar och söka på dem på google. =) Mhmmm. Vad intressant. 
Jag blir instinktivt aggressiv känner jag och här kommer den nakna sanningen till alla er därute som i framtiden kommer att tänkas anställa mig, som en o-överraskande käftsmäll rakt i edra nyllen. 

Ni förstår (med Ni så menar jag förstås både Ni, mina framtida överordnader, släktingar, vänner, ovänner, Gud, Universvum och den heliga grisen) att HÄR; är jag mig själv,  Mitt jag, mitt innersta, personifierat utefter hur mycket mina fingrar på kommando mödar sig nedteckna informationen, om; Mig samme. Precis som när och då,  jag befinner mig hemma, borta, i ridhuset, hos vänner eller varstans helst som INTE är Jobbet och detta innebär Som lyder och följer:

Som privat är jag rätt och slätt inte exakt som jag är på jobbet (beroende på diverse omständigheter såsom månens fas, årstid, väderlek, kalenderdag, utgifter, menstruationsfas, relations-status, mm) utan mer mig själv kan man säga, vad nu det är. Men jag anhåller raskt om befrielse från misstanke om maschocistisk läggning, rashats-involverade aktiviteter, seriemörderi, bankråns-planeringar, rucka jorden ur dess bana för att skapa undergång på universal nivå, hålla hemliga möten rörande djur befrielse kupper samt ej heller bilstölder (ej längre) eller militanta makeup vägrings försök. Detta och mycket mer, som kan betraktas olagligt, ovärdigt, oetiskt och opassande, sysslar jag rätt lite med. Jag gör bara bra saker förstås då jag är en perfektionist utan dess like.

Jag gillar att städa, laga mat, rida häst, leka med barn, hålla rent, tvätta tvätt, stryka tvätt samt skriva matlistor, att göra listor, inköps listor, äta mat och sova, omvartannat i en härlig blandning tills örona trillar av. Däremellan hoppas jag att jag är ångestfri.

Dock kanske jag lite då och då släpper en liten brak skit (bonde som jag är i gener och manér på den ena sidan, samt vetenskapsman och vallon som jag är på den andra samt andra i första) då och då, Spelar för hög musik, relativt sett samt såklart på orättvis och osaklig grund, samt en och annan orgasm då turen faller på och jag får storstadsbesök från yttre europa.

Vad mer jag sysslar med, ska ni fullkomligt skita i, och ska ni nödvändigvis veta de smaskigaste detaljerna kan vi ta en tema dag då vi går igenom våra diverse sexuella läggningar, visioner, mål samt erövringar. Men då står ni för både fika och disk.
 
Armbrytning ställer jag prompt inte upp i och petar näsan det gör jag som alla andra fina damer på ett behärskat och kontrollerat-målmedvetet sätt. Sedan rullar jag snorkusen mellan tummen och långfingret, laddar och tar avslutningsvis tre steg innan jag släpper i väg bollen.

Ja. Jag får skriva mer här nån annan dag, kaffet börjat äntligen gå ur, så nu kan jag få lugn.

Puuuuhhh....

onsdag 28 januari 2009

Min överlevnadsinstinkt driver mig till att leta hus på landet, med stall o ängar o äppelträd. Åh jag vill börja leva. Är så jävla trött på att bo i en låda som kostar multum där man knappt får släppa en rejäl brakaskit utan att bli vräkt för att grannarna är mesar.

Nej jag vill ut i kreativitetens sfär. Jag är så jävla glad att mina nio första år fick uppleva landsbygd, skog och natur. Vad hade blivit av mig annars?

Skönhet för mig är så enkel, men det är fanimej varken skönhet eller skönt att bo i en jävla betonglåda i stan.

Och i stan vill jag befinna mig så lite jag bara kan numera, rännandet är slut, jag vet vad jag sökte. Lugn och ro. 

Och nu vill jag ha häst. 


tisdag 27 januari 2009

För den som är svag finns det ingen värre kommentar än att få höra att man ser så jävla frisk ut. Dra åt helvete.

Hjärtklappning, strypningskänslan i halsen, känns som en åtdragen snara kring bröstkorgen. Svag, fixar ingenting. Blir som en skrämd kråka av minsta lilla ljud. Huvudvärk. Kan bara ligga och rör jag mig lär det bli i slowmotion så jag inte svimmar. 

Jo jag är Jävligt frisk verkar det som. Och varför har detta skett nu? Vad har hänt? Vad kommer hända? Jag ska arbetsträna om någon vecka, och nu vill jag gråta av att bara titta på två dagars jävla disk som jag inte tagit i tu med. På resterna av den gigantiska tvätt högen som jag inte strök klart igår, och det jävla golvet som bara skriker efter att bli damsuget och svabbat.

Men inuti känns det bara som ett stopp. Varför? Jag svettas som en vulkan av att ha sovit. Jag stressreagerar nu. Jag undrar över vad? Jag undrar över varför jag förtjänar det här? Jag som fanimej vill så jävla mycket, och som har så jävla mycket bra att komma med? Kan inte nån annan jävla slöhög som inget fattar och inget vill få ta den här skiten i stället så jag kan få leva mitt liv nån jävla gång.

Och inte ens är det en riktigt sjukdom. Men det är ett sjukdomstillstånd. Som ingen tar på allvar. Ingen som är frisk tar det på allvar, inte ens fast dom står framför och ser på en. Och känner en. Och har all möjlighet i världen att hjälpa en. Nej. Och dom som förstår, är sjuka själva, och räcker inte ens till sitt eget.

Jag är så jävla trött på det här landet, på människorna i det och som styr det. Vilken jävla välfärd är detta? Vi är ensammast på jordklotet i detta land. 2 miljoner svenskar är i denna stund ensamma och isolerade utan någon som bryr sig om dom. I sverige. Jag är nästan en utav dom. Jag är trött på att bo här. 

söndag 25 januari 2009

Denna vecka har tagit mitt nionde och sista liv känns det som. Hur fan ska detta gå?  Jag måste numera börja föra dagbok över hur mina veckor ter sig, i efterhand, genom att noga saluföra och nedteckna alla förbeställda aktiviteter, shoppingturer, dans-attacker hemma i vardagsrummet, hästsköts-affärer, ridlektioner samt övrigt dagligt lösdriveri samt eventuellt händelsevisa städryck. Dessa sistnämnda är ju iofs. alltid förbeställda och nedtecknade i min lilla kalender, dock slinker de ofta mellan fingrarna när jag minst anar det. Och slutet är nära.
Hur ska denna vecka bli?  Jag har fortfarande inte orkat släpa den slappa röven ut i vardagsrummet för att ta igen bakläxan angående måndagens callagnetics pass, som inte blev av och som inför denna kommande veckan nu till och med övergår till Marias fas; två i en tre stegs plan att, gå ner i vikt och stanna där till sommarn. Och sen hålla mig fit som en tio-åring tills jag dör.

Puh. Jag måste. Men det jävla snöandet den här veckan som varit har tagit knäcken på mig, och vore det inte för att jag hade ett tårdrypande kvälls möte med "Hästmannen" på min lilla Dvd igår, så hade jag nog börjat tänka på självmord. Men så jävla klen kan man ju bara inte vara för lite snö och is. Fan, det finns ju tom med idioter som gnäller på vädret fastän dom har bil!! Så jag kan vara lugn jag är nog helt som jag ska vara ändå. Bara lite väl trött igen. Det går väl över med lite färsk bladpersilja från Turk affären på stan i morgon. Gud, jag ska äta sallad o hembakt bröd och dricka körsbärsjuice hela veckan. Och bara ha det gött! Och Räkor!!!

Skål!

måndag 19 januari 2009

Just nu, känner jag mig trött, finnig, ful. Magen känns fet.

Inget mer att rapportera, kan jag rapportera, med glädje-avdankad min. Turksich Delight däremot, det är grejjer som inte går av för hackor. Jag drog i mig en och en halv låda förra veckan, antagligen det som hänger o sladdrar strax nedanför navelgärsgården. 

Godnatt.

söndag 18 januari 2009

Turkisch Delight och Förkrossade tomater.

Är rätt cool idag. Konstigt nog blir jag ju alltid ångestbefriad några dagar efter att jag varit ut och druckit sprit. Har jag druckit nåt annat, som är färgat, typ vin, öl, whisky, då blir jag inte det. Så jag ser det som så här, att eftersom det tar en 3 - 4 dagar för kroppen att bli av med all alkohol, till att börja med, så får det väl en medicinsk positiv effekt på mitt ångesttillstånd. Men sen blir det ju etter värre en pesiod. Dock känns det lika mystiskt varje gång. Fast, jag kan ju inte dricka sprit jämt hehe, det varken vill jag eller kan jag. 

Men nån slags mild ångestdämpande medicin har jag börjat fundera på nu, om någon sådan finnes. Och vidare har jag börjat bestämma mig för, att jag måste ta reda på vad i helvetet ÅNGEST verkligen är. Har jag det bara för att så står i mitt sjukintyg. Jag har panikångest, men den talar vi aldrig om någon stans, vi talar oftast om stressreaktioner. Och så frågas det alltid om och om igen, men hur KÄNNER du dig Maria. Kan du beskriva hur du KÄNNER. Men alltså för fan. I tre år har jag varit i samma tillstånd, enda skillnaded är att tillståndet mildrats så till den grad, så jag känner mig nästintill normal, JÄMFÖRT med när det började. Kolla i journalen för i helvetet, det känns skeptiskt att gå till någon som ska veta, när den uppenbarligen inte vet, fast jag vet, att det finns folk, som faktiskt vet. HAHAHA.  Så varför fråga mig. Varför VET dom inte. Dom som är SPECIALISERADE på UTBRÄNDHET-RUBRIKEN, och alla dom otaliga symtom och tillstånd denna rubrik står för, DOM VET. Varför får inte dessa ta hand om en, så blir man väl frisk fortare, så man slipper gå o tära på socialsystem och sina egna sköra försvarssystem som ska orka med andra vettigare saker än att ständigt stå på STRESS knappen för ingenting. 
Så: Varför går jag då på kartläggande samtal i evigheter där vi endast behandlar mina vardagliga bekymmer. Man ska väl för fan inte bli utslagen av att ta körkort, eller att tänka på framtiden som komma skall. Jo jag vet jag har varit emot medicin, men det för att jag är så väldigt skeptisk till allt som bedövar innan jag först tagit reda på vad som gömmer sig "Bakom" detta tillstånd. Det "uppstår" ju liksom inte bara, Glöm det.

Medussin, 5 liter, o ta en för ärtor i näsan också. När jag ändå håller på.

lördag 17 januari 2009

I dag Lördag, i Morgon, Söndag. Söndag, min ensamma vecka, innbär, Städning, handling, tvättning samt strykning, samt matlistning, för nästa vecka. Har något av dessa uppdrag gjorts som dom skulle, dom dagar dom var planerade att skulle gjorts, hade Söndag, varit Nice. Men icke. Så vad gör jag åt detta? Jag går ut och super såklart. Vad annars? 
Jag gör inte detta ofta, men det hjälper inte, för jag lyckas ofta missa att göra allt som jag planerat att göra, som innefattar husligt arbete, i tid. Jag blir så stresssad av mig själv. Jag orkar ju gå och ta hand om en häst som vägar 800 kg. Så varför ska det vara så jävla svårt att dra några varv med en liten sketen AFK (damsugare) på rusta, ta hand om en stryktvätt som max väger 30 kg, slänga in en smutstvätt på max 5 kg samt klottra ner några maträtter på ett papper så jag slipper tänka nästa vecka. VARFÖR ska det var så svårt när det är så jävla simpelt???? 
Är detta nån slags omedveten protest mot någonting månntro? Och i så fall varför? Jag önskar verligen få fatt i nån slags intellektuellt godtagbar förklaring till detta, och det NU!

Nej, jag fick ingen. Precis som jag trodde. Jag blir så trött.

Och tröttare kommer jag bli, med alla dessa göromål kvar tills i morgon då jag även kommer att vara BAKIS som ett as. 
Nej det vägrar jag. Jag ska dricka brännvin special, min gamla favorit, och det är ju rena sportdrickan för en värmlänning med hjulben.

Hoppas bara jag kommer in med ett för gammalt legg, annars blir det ju lite Så Där; som man ju tydligen säger nuförtiden.

Jaja. Jag ber på mina bara knäskålar för mig själv. 

fredag 16 januari 2009

Nu är det så att jag ändrade min rubrik, så nedanstående inlägg verkar obegripligt, och skall så göra. Min förra rubrik löd, "Alla flickors dröm är ett svart bröllop", men nu är den borta.

Den nya rubriken är ett av mina barns påpekanden, så genialiskt dumt, så det blev kul.
"Det är lätt, bara man krånglar till det" och huvudsaken man drar på sina smilgropar så man inte fastnar och blir till en gråsten. 

Hahaha.



onsdag 14 januari 2009

Jag gillar inte min rubrik, om jag skall vara helt sanningsenlig. Men jag kommer att behålla den, tills jag kommer på motivet bakom varför jag kom på den. 
Jag vill nog bara retas lite med mig själv för att jag är sur och avundsjuk på folk som är lyckliga och gifta och familjära av sig. De där jävlarna som är allt som jag inte är. Men som jag skulle vara, om jag hade någon att vara det med.

Men jag grubblar så. Det var bara ett uttryck som slog ner som ett blixtnedslag härom veckan, något jag ofta hört sägas, påstås, uttalas på film och tv. Att; "varje flickas dröm är ett vitt bröllop". Iallafall, många flickors dröm, bevisligen, vilket jag erfarit genom diverse kärlekssåpor (amerikanska) och bröllops tävlingar. 
Men det som slog mig var att jag aldrig har hört talas om att "Varje pojkes dröm är ett vitt bröllop". Varför har jag inte hört det?  

torsdag 8 januari 2009

Som att lära sig cykla!

Ja, det får bli titeln på mitt andra av mina första inlägg här på min första blogg evver. Har aldrig bloggat förut, har bara haft tankar om att kanske sätta igång, att blogga, men inte förrän jag blivit så kunnig och såpass intresserad av något att jag skulle kunna ha något vettigt att blogga om, skulle jag ha förmodat mig sätta igång, att blogga. 
Så nu, fast jag ännu inte blivit särskilt intresserad av något, och ej heller blivit vare sig mer lärd eller allmänbildad, har jag skapat mig en liten blogg, i alla fall.

Så vare med det.

Så, nu undrar jag, Vad fan ska jag blogga om? Vad vill folk läsa, vad vill Jag, att folk ska få läsa; om mig; samt, Kommer någon läsa min blogg över huvud taget? Kommer jag att läsa någon annans blogg? Är jag tillräckligt nyfiken på andra människor och vad de har att komma med månntro? Mjo det är jag nog, jag får sätta igång att leta runt, efter, intresseflaggor helt enkelt, för att kanske få mig lite inspiration.

Men jag antar, att denna blogg mestadels kommer att behandla mitt alldeles förjävligt trista liv, hittilsänn som det är. Och den kommer nog att innehålla en hel del egenkomponerade termer ord samt uttryck härligt ihop -slafsade med o-organiserade bakomvarande tankeverksamheter, stavfel, grammatikolyckor samt affektivt utspydda åsikter. Samt såklart, en jävla massa skitsnack. Men: Jag ska göra mitt bästa för att framstå som så proffsig konsekvent och bildad jag bara kan, för detta verkar ju vara seriösa grejjer. I alla fall som jag ser det.

Gott Nytt År! 

Bloggmässigt Nykläckt. Som ett tomt ark.

Gott Nytt År och vad mer säger man på outforskad mark?