Jag har bara väntat på detta ögonblick i ca kanske ja säg, snart 10 år. Och här kommer det.
Droppen är nu nådd. Sista droppen som fick bägaren att rinna över The Holy Grale. Det är nog med fuffens från min sida nu. Jag tänker inte längre göra så egoistiska saker som att; ingå i medberoende relationer till följd av manipulation och rädsla mer. Min blogg har hittitils varit en förlängning av min dagbok där jag känslo-floddat av mig. Reaktivt. Affektivt. Speedat. Deppigt. Humoristiskt. Hatiskt. Ödmjukt. Dolt.
För att rädda mig själv, och min värld som jag lever i. Därför att jag mår bättre när jag fått ner känslorna på papper. Jag tömmer mig och kan sen gå tillbaka se det när jag känner mig lugn och klar. Då brukar det oftast "make scense". Jag kan se att det var på riktigt, jag kände på riktigt och jag fanns.
Min blogg kommer nu enbart att handla om det som är sant. Utan "dolt". Ingen vinner på det i längden. Och sannerligen inte jag. Nu vill jag vinna. Det är jag värd.
Idag klipper jag på allvar navelsträngen med mitt förflutna som är roten till allt mitt onda, Och som jag kan tacka för att jag är fast besluten att använda min smärta till att försöka göra så gott jag kan, att se till att andra inte blir som jag. Det är det inte värt. Det är inte vackert. Det är inte modigt. Det är inte skönt. Det är inte utvecklande. Det är inte schysst.
För det är Inte Självvalt.
Jag ska försöka använda mig av vetenskapen som min ledstjärna. Det är mitt sista hopp för att bli fri. Så.
Det finns dom som säger att man inte ska bli arg. Jag säger; att det ska man visst det. Idag blev jag arg på någon som lurade mitt barn. Idag blev jag arg på att någon kränkte mitt barn och mig. I dag blev denne någon vansinnig på mig för att jag blev arg på att hon lurade mitt barn, försökte manipulera mitt barn och kränkte hela min familj inför mina och deras ögon. Idag blev jag arg för att denne någon viftade bort mitt barns, minas och resten av min familjs känslor genom att använda en metod som jag vet används flitigt av tusen och åter tusen. Nämligen skuld och rädsla. Den metoden fungerar om den man använder den på styrs och drivs utav skuld och rädsla. Eftersom att jag inte i första hand gör det, kan hon inte nå mig längre. Eftersom jag styrs och drivs av positivitet, mod och livskraft.
Nu tänker jag skriva om mitt lidande, om min skam och om min skuld, som jag ständigt är mig i hälarna, som ständigt står runt knuten och som tillslut gjorde mig oförmögen att ta hand om mig själv.
Ingen människa ska vara tacksam för sitt liv för ingen föds skuldsatt. Eller?
