Vad yrar jag om?

Jag kan bli förbannad när jag minst anar det! Och parallellt med detta kan jag även få ryggskott när jag minst anar det men mest märker det!

Två krämpor att jobba med år 2o10.

En annan punkt som står som överst i pannan på mig är;

- ska jag lägga ner internätandet totalt?

Det verkar inte vara så bra för mig trots allt. Så mycket jävla frikommunicerande att jag blir desillusionerad och halvparanoid.

Det fina med mig samt säkert också det smått skrämmande är nog, att jag inte så gärna håller igen på mig själv. Men jag har inte vett till något annat samt som Anja Pärson sade i tv igår;

-Varför Skulle Jag?

Min högsta inre tanke om mig själv är inte att hålla igen på mig själv och vara falsk och trevlig.

Nej min inre högsta tanke om mig själv är att vara sann och rättvis och modig. Som en riktigt jävla hovnarr helt enkelt och inga jävla ulvar i kycklingfjunsdräkter ska längre kunna få mig till annat.

Så vad yrar jag om då? Varför bloggar jag? Varför bloggar nån? Varför bryr jag mig? Eller varför när jag ändå sitter o skriver poänglöst dravvel när jag mår som sämst, inte skriva det i min dagbok istället? Varför är det lättare och skönare att skriva det i en jävla blogg bara för att nån annan kommer läsa det?

Jo, därför att då SYns jag. Samt då kan jag inte smita undan, Sen. Då är det upplagt på bordet och färdigt att inmundigas, avsmakas och eventuellt uppkräkas.

Och det är modigt. För jag vågar skriva dravvlet, och det är min utmaning.

Kort sagt då kan jag inte bortförklara mig längre.