Det är Drastiska beslut på gång

Och de är efterlängtade och antagligen välbehövda samt befriande.

Jag skulle vilja säga godbye till allt som faktiskt inte Ger mig ett skit i mitt liv. Och bara ha några få positiva brunnar där jag faktiskt kan känna mig hemma, efterlängtad och behövd neri.

Ända fram tills jag födde mitt första barn har mitt liv varit ett helvete. En cell av fruktan. Av ensamhet och skräck.

Min första lilla dotter släppte mig fri.

Min andra dotter ledde mig igenom helvetet som tiden skapat.

Och nu känner jag att jag nästan är helt ute.

Men nu återstår det allra jävla värsta av allt.

Att säga Ja till allt som var. Att acceptera att det faktiskt var så. Och att våga Se vad jag faktiskt har sagt nej till.

Jag har sagt nej till mig själv.

Jag bönar och ber för att jag ska välja rätt väg bara, den goda vägen. Och inte skapa mer negativitet omkring mig.

Jag vill fanimej att rätt skit ska vara i rätt bytta.

Och jag är fan imej ingen bytta för andras skit längre.

Jag är en snäll människa, som hamnat i händerna på rena dårar.

Nu vill jag frigöra mig från dessa.

Allihop.