Jag är allt annat än konstant lugn. Och lugn är vad jag söker. Min far uttalade sig så för jävligt okunnigt för mer än ett år sedan att jag knappt förmår mig att klara av att tänka på honom i mer än någon minut max åt gången för att inte explodera.
Nu hänger jag ut min far också, det kanske var på tiden. Men jag avstyr det nog i rättan tid. Det Brukar jag ju göra, så väldresserad som jag är att "hålla" tillbaka, mina biologiska behov.. Nej just det ja, det behövde man ju inte göra själv, det sköter ju hjärnan åt en....
Därför blir man minst sagt förbannad, då man alltså, utan att få bli tillfrågad först, ha fått en hjärna, som alltid är påkopplad för att avstyra en ohållbar situation. Nämligen en situation av skräck.
Tack för det industrin. Din jävla fitta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar