Skillnad på Min vilja och nån annans lust.

Jo för så här är det. Nu har jag gjort det. Jag har vårstädat vänskapslistan på Facebook. Eller som jag filosoferade i kring det hela förut, jag gjorde en Facebook-sköljning. Ja alltså jag drog en parallell till tarmsköljning, som ju är ett effektivt och snabbt sätt att få bort gammalt skräp och skit i tarmarna som bara skapar olust och dålig energi.

Jag mådde faktiskt dåligt av det ett tag först, nästan deprimerad, har inte hämtat mig än faktiskt men nu efter en välbehövd tupplur med min bebis känner jag mig lite lättare i humöret. Tänk att människor som jag aldrig träffar, ändå kan ha en sån jävla impact i mitt liv, min vardag, att jag blir psykiskt påverkad av det. Och jag är inte riktigt klar med det hela, men jag tog det värsta först, om jag säger så.

Jag har grubblat över det länge, säkert flera år , hur man ska göra ifall man faktiskt vill göra slut med någon, som man känt men som man känner inte längre ger någonting eller ännu värre, som man inget kan ge Till!

Sensate året har det verkligen börjat gå mig på nerverna, på humöret, ja till och med sinnestillståndet. Och jag har börjat känna mig negativt provocerad av alla dessa på min sida, som man ständigt och jämt möts av, när man bläddrar efter det lilla som ska lyfta dagen med sin strålglans, istället kommer i skuggan av en massa själv-utvikande om ditt och datt och oftast utan total mening om saker som Jag i allafall bryr mig väldigt lite om. Eller kanske totalt inte; "väldigt mycket om". Jag har gått från att säga meningslösa meningar om meningslösa händelser i lättsamhet för att skapa glädje till att försöka visa vem jag är med en djupare innebörd i stället, och till min förvåning har folk börjat ta avstånd från mig. Dom man mest trodde skulle "lika" mina ansträngningar är dom som gör det minst, och dom jag knappt kunde tänka mig börjar hoppa fram både här och där.

Så långt har det faktiskt gått att det börjat dras paralleller till vad jag skriver utifrån mina känslor och tankar om mitt liv till sina egna liv och utöver detta även börjat konspirera kring detta och komma med det till mig med ilska.

Så nu är måttet rågat. Det är inte sunt. Och det befarade jag ju. Så nu startar jag om känner jag. Och jag vidhåller, för nu vet jag ju att det kan sitta en och annan som ju verkar högintresserad av vad jag har att säga; att detta är min blogg och här skriver jag vad jag vill.

Människor som har svårigheter med att särskilja och dra skiljelinjer mellan åsikter, känslor och tankar ; mellan ditt och mitt; mellan jag och du, dömer jag ut till att vara människor som jag för det första är övertygad om är störda, mensom heller eller pga detta inte kan skilja sin egen inre värld med andras.

Dessa människor dömer jag även ut att vara dom som oftast har vänskapsrelationer som mer påminner om medberoende relationer snarare än vänskap. Och dessa människor, mår jag dåligt av att ha att göra med på alla vis.

Något jag ofta gillar att säga är; "att jag gör som jag vill". Och det står jag för. Vad vissa då får för sig är; att "göra som man vill" är samma sak som "jag gör vad jag känner för", och då återkopplar jag återigen till mitt utdömande av medberoende människor som jag mår dåligt av som lever sina liv för att slippa upptäcka att deras inre värld endast existerar i deras egna huvuden, att: När jag gör som jag vill, utgår jag ifrån min vilja, den vill alltid göra det som är moraliskt, kärleksfullt och korrekt. När du gör som du känner för utgår du ifrån dina egna, behov, som i princip kan vara vad som helst som du för dagen har att manövrera, vilket kan få i princip vilka konsekvenser som helst, för vem som helst.

Beblanda inte mig i det. Tack.

Så.

Nu är jag klar att skriva och göra som jag vill.