Jag undrar över boken "Kärlekens roll" av Sue Gerhardt. Alla tror vi på kärlek. Konstigt då att vi är så jävla förstörda, vi människor, att vi behöver ha en Sue Psykoanalytiker, som skriver en bok om hur viktig kärleken är, för oss. En bok som med vetenskapliga fakta, kan bevisa, vad kärlek innebär.
Så sjukt. Den är jävligt bra. Jag svär för mycket.
Den är inte bra som för "att den är spännande", utan för att allt som däri står, är (troligtvis så långt det empiriskt kan härledas) -är sant. Ingen roman med andra ord om flummiga kärleks visor utan strikt uträttade experiment på våra hjärnor (som även apors och möss) som gett oss kunskap om hur vi blir förstörda av "uteblivet" kärleksintresse, i våra hjärnor, som spädbarn.
Jag såg ett spädbarn på badhuset idag. Han satt fastspänd i en bilstol. Hans mamma gick omkring en bit i från honom, och han släppte henne inte med blicken. Hon skrattade välmenande åt honom då och då. Sen matade hon honom med något som hon troligtvis gjort själv ur en glasskål med sked. Själv höll jag min flicka tätt i famnen. Släppte henne inte alls ifrån mig. Hon var så glad.
Mamma sa en gång, vid en annorlunda sammankomst då min pappa även var där, att hon tyckte att det viktigaste av allt är kärlek. Pappa motsatte sig hennes tyckande. Han hävdade att det var mat som var viktigast.
Detta är mina gåvor från dom. - Kärlek och mat.
Även så är dessa mina stora huvudbryer: Vad är kärlek. Vad är mat. Jag har insett för längesedan att det ju faktiskt går att diskutera. Kanske inte för 1000 år sedan. Men idag, 2012. Det finns ju säkert otaliga åsikter om vad kärlek är och om vad mat egentligen tack vare 100 år av jordutplåning, borde vara.
Ja så är det. Inget är längre, vad det egentligen borde vara. Detta är mitt gissel.
Jag försöker göra om mig själv till, Vad jag borde vara.
Eller kanske rättare sagt; till vad jag borde FÅ vara.
Kärlekens Roll är dagens tips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar