måndag 3 september 2012

Okej jag svär, jag har ljugit,


och jag har syndat som fan.

Men när jag har gjort det så har jag gått  in för det ordentligt och med full kraft.


Som jag sa i en kommentar till en kompis häromsistens, som klagade över några tråkiga fester som hon varit på den senaste tiden där det verkade som att dom festande helt enkelt var till stor bedrövelse och besvikelse för henne;

        Att;

-För mig är det bara så här: Antingen super jag för att bli full som satan och ha kul som fan, eller så skiter jag i det och läser en bok i stället. Och vill jag bara umgås så väljer jag att umgås med dom jag gillar bäst och njuter då av varje sekund.
Men jag småhattar inte och /eller självplågar mig med trams och vemod och deppressions-seanser.

Eller gör jag det??

----------------------------------------------------------------------------------------

Jag hade tänkt lägga ut en bild på en kyrka här, men det är för slö fart på skit-maccen så jag skiter i det. Så istället lägger jag ut en liten i håg-kommen erfarenhet som jag har av min mormor istället, som ju är det heligaste i Mitt liv.
 JA mormor är ett Det, hon är ingen den för mig bara utan ett DET.

Denna Mormor-Det var högst kristen när hon levde och hon levde på "änkan-skärv", hon var frälsings-soldat; "So eat my shorts" och hon bad för både demoner och änglar, räddade både getingar, humlor och spindlar med bara händerna, lärde mig spela trummor på syrén-busken och gick i hela min tidiga barndom upp kl 4 på morgonen för att elda och baka bröd så att både fåglar och morfar kunde utfordras innan han gick ut och jobbade med gården. Och den som säger, att min barndom inte har någon kultur bakom sig, vill jag hänvisa till pepparns land dit även ängel-mormor gärna hänvisade morfar till när han gjorde sig lustig över både Gud och Gudrun Schyman (och Ingela Agardh)

Något annat mormor även gjorde (och här kommer minnet), var att hon en gång när jag var som minst och hade precis börjat kunna minnas saker tror jag; försökte skrämma i mig vett då jag drygade mig på något vis med en smörgås jag fått, och även fast mormor var så kärleksfull och förlåtande, så kunde hon bli stressad och frustrerad ibland och då kunde det hända att man fick höra henne hävda bestämt (ja rent av heligt vredgad) att man var tvungen att hålla i ordning på sig, och inte jäckas med gud och den heliga maten, för då kunde jorden under fötterna spricka under en, för det kunde den heliga Jesus Kristus och Gud se till, ja det kunde Han (såklart det var en han)

                   -Detta skulle alltså skrämma mig till att underkasta mig "Tha Force". 

Det gjorde det inte. Jag kan säga att det var helt fascinerande spännande att höra mormor säga något sådant att det rakt inte gick att greppa alls.

Det blev alldeles för spännande för mig för att jag skulle kunna bli rädd helt enkelt, och på direkten satte den analytiska förmågan in som för att åstadkomma ett mirakel. Jag tror att jag vill minnas upplevelsen som så att jag stirrade ner på mina fötter, svor till mormor att det inte kunde vara möjligt samtidigt som hjärnan snöade in i en kaskad av känslor och frågor såsom tex;

-Vad menade hon?
Kunde det där sprickandet ske där och då?
Mitt i köket?
Under mina fötter?
Men mormors fötter då skulle dom stryka med av bara farten?
Hur ser golvet från 20 talet ut när det spricker?
Vill golvet ens det?
Har golvet något att säga till alls om saken och hur skulle det isåfall se ut?
Vilken sida av sprickan skulle jag hoppa till?
 Skulle det vara svart där nere? och skulle den vara brun??
 Det kunde ju bara bli ett hål med jord där under och i såfall när skulle denna himmelskt spännande och mystiska upplevelse ta sin upprinning, eftersom den inte redan hade gjort det då jag ju redan jäckats med Gud och den heliga maten?
Den bistra och besvikna (samt även lite smått lättade) insikten blev att;

-Nej. Det var inte på riktigt. Det var bara mormor som var arg.

Jorden sket i att jag jäckades med Gud och den heliga maten.
Det gjorde mormor också sen efter en stund.

Just då i  den stunden tror jag att min Bibliska intresseförmåga avstängdes helt i mitt liv. Där och då förstod jag allt om varför jag för all framtid visste allt om vad religion innebar, varför morfar retade mormor att han var Djävulen eftersom han hade två bulor i pannan som var föraningar till horn samt om varför jag inte skulle behöva befatta mig med religion (åtminstone i skrift) mer alls över huvud taget, samt också varför jag för all framtid skulle förlora min tur i penga spel.

Idag är jag 34 år år (vill jag minnas). Jag känner mig som 6550 år i fysisk kropp och jag är mer än någonsin redo för att läsa alla sorters biblar som finns. Jag väntar bara på ordningen och redan i mitt liv. Allt jag ber om är att alla jävla människor i fårakläder ska lämna mig i fred och allt jag drömmer om är att få ligga och sova och läsa i lugn och ro i kanske ja säg ca 6650 år till.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar