Hästkunskap1

Som avslutad Häskunskapare:1 på strömsholm är jag nu redo för nästa steg: Att avlägga hästskötarexamen för att kunna komma Någon stans övht inom hästeriet utan någon skam i kroppen.

Mycket har man lärt, mycket måste fortfarande nötas in ändå. Men en sak kan jag inte sluta grubbla på, hur mycket jag än älskar hästdjuret. Hur kommer det sig att hästarna, har det bättre än oss homosapier här i sverige. För det var ju ett konstaterat faktum

Bara efter andra sammankomsten under kursens gång, att en häst, som är under proffisionell ägareskap, är omhändertagen in i minsta mineral microgram. Så till den grad att den får rakt av bättre vård, i profylerande syfte, för att må bra, kunna prestera och ha ett värdigt liv, än vad en levande människa har i sverige idag.

Hur kommer det sig, att som proffisionell hästägare/skötare/användare, får man inlärning i, hur man ställer en proffisionell foderstat, som om man inte räknar rätt/gör rätt, äventyrar hästens välbefinnande och liv, När en anställd Docktor (som skall kallas godkänd och proffisionell av svenskt Vårdförbund) inom landsting och privat, inte behöver engagera sig ett ytligt skit om sin blivande patients stundande foderstat, för att säkerhetställa hälsa, adekvat prestationsförmåga eller välbefinnande. ? (När ALL alternativ medicin faktiskt gör det)

Mina frågetecken är oändliga.

Jag börjar nu plugga som en ardenner på speed, i en halvleks tid, i högsolepoäng mätt, för att kunna komma in på agronomprogrammet. Jag vill jobba nära jorden nämligen, och jag vill vara med och påverka, upplysa och uppläxa männskligheten om vilket ansvar hon har att förstå att hon MÅSTE leva MED JORDEN och inte på den.

Jag är intresserad av min foderstats inverkan på mig. En häst har inte ens en tredjedel så höga krav ställda på sig, jämfört med dess ägare, krasst sett. Ändå ses ägarna till dessa djur av både regering, landsting och även sig själva, som ändlöst prestations material utan vare sig mineral, vitamin eller energi behov av rätt sort eller i rätt mängd.

Om jag får reda på, att jag fått gå omkring och blivit förnedrad, utskrattad, hånad av nära relationer, överheter och läkare, i fem år, förlorat hela min andra dotters mammaledighet för att jag inte ansågs tillräcklig sjuk, just då! fast jag inte kunde laga mat åt mig själv, och inte ta mig utanför dörren, vilket gjort min dotters första tid till ett svart hål som jag undrar vart tog vägen, Samt blivit tvungen att fläka ut mig invändigt, utvändigt och ibland även emot min vilja, för att jag har fel på min foderstat och inte i min hjärna eller i min SJÄL som det så vackert utrycks av samma människor ..

Då kommer jag bli mycket mer arg än vad jag redan är idag. Det förtjänar jag inte , och ingen annan heller för den delen.