Här skriver inte jag någonstans över huvud taget, att jag anser att någon alls får göra som "man" vill.
Här skriver jag som "Jag" vill, och vad jag menar med det står även det skrivet.
Det här är en personlig blogg, som utgår från mina personliga känslor och tankar. Jag tar itu med dom här av en anledning som tyvärr inte står skrivet i ansiktet på dem det inte berör. Därför att jag helt enkelt inte får skriva vilka det berör.
Det är skillnad på vad man tänker, känner och säger. Det är skillnad på jag, du, dem och "man". Folk som ofta använder "man" termen orkar jag inte lyssna på för det står klart att dem är förvirrade. MAN kan omöjligt prata för "en man" helt sonika från ingenstans och heller inte för hela mänskligheten i ett svep.
Mitt intresse i livet är INTE att göra rätt. Mitt intresse i livet är att TÄNKA KORREKT och vara sann mot mina medmänniskor. Jag känner att jag måste börja med mig själv för är jag inte sann emot mig då kan jag bara lägga ner resten.
Men jag strävar alltid efter att leva efter det jag tror på, och det vet jag att alltför många människor därute blandar i hop med att "vara besserwisser".
Jag gillar att man håller sig till sak och är högljutt intresserad av att korrigera mig fram i tillvaron därför att jag vill veta vad i helvete som egentligen sägs och görs.
Ledordet i min ångest är "Narcissism", och roten till mitt onda. Nej jag är inte en fullfjädrad sådan även om jag under några år började tro det. Däremot är det grunden i mitt känsloliv av en väldigt enkel anledning, och att skriva ut monstret; Det är min enda utväg att göra slut på monstret som försöker äta mig inifrån.
Jag skulle vara "modig" sa en person en gång i en terapi jag gick i. Det tog jag till mig. För mig är detta mitt mod; att visa för folk vem jag är, vad jag tycker och kanske till och med gör, därför att jag inte kan säga det till dom.
Inte än.
Den dag jag börjar skriva en blogg som är seriös och som handlar om sakfrågor som ju går att diskutera lovar jag att kommentarerna ska få flöda.
Min passion är att hjälpa människor som blir maktutövade, kuvade och nedtystade att få kraft, genom att visa att dom inte är ensamma med sin frustration.
Det är INTE mitt intresse att få mina affektiva, projicerande, ursinniga, överlyckliga eller vad som- texter; värderade, utdömda eller nedtystade av människor som inte hajjar vad jag skriver.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Min uppfostran och min barndom har lärt mig följande:
Jag är dum
Jag är ful
Jag ska hålla käft
Jag kan kränkas
Jag kan förtalas
Jag kan bestraffas
Min blogg är min fristad där jag får öva mig på att vara ärlig utan att bli påhoppad av människor som inte gillar när jag är kraftfull och ärlig. Den är mitt alibi för vem jag är och jag skiter fullständigt i om jag verkar feg som håller den borta från kommentarer.
Det är min rätt att få tala men tyvärr tycker inte alla det, så därför skriver jag.
Det här är min ångest och den gör ont.
En vacker dag kanske jag tar steget att skriva något konkret och sakligt som kan vara värt att diskutera.
Min blogg är allt det ovärdiga jag har inom mig och som jag som sagt lägger ut för alla att se på men inte röra, inte för att jag vill ha guldstjärnor (bara) av folk som förstår utan för att få bli förstådd och kanske ge inspirationen och modet vidare till någon annan som är som jag,
Detta är mitt självförsvar
Ju mer av mig som syns desto tryggare känner jag mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar