Jag förbryllas över min barndoms erfarenheter alltså. Min skola som jag gick i var en handbollsskola av rang på den tiden faktiskt, men det fanns bara en enda klass med "handbollare" som spelade handboll på fritiden och som var så "duktiga" att dom även skulle få ha handboll på schemat. Efter det blev våran skola känd i hela sverige som unik. OFTA frågade folk om det här, och jag fick "äran" att bekräfta att det var sant. Ja Jag gick där, JA jag hade tom gått i deras klass innan högstadiet. Mitt värde steg som en jävla börsaktie av det där JA'et och jag önskar att det nuvarande jaget hade varit där i stället för då hade jag kunnat tala om, att jag inte var det minsta intresserad utav varken handboll, fotboll eller bandy som man skulle vara både i och utanför skolan för att på bra betyg och lite rövsmör i stjärten av gympaläraren. Jag skulle även säga att jag är en jävel på att hoppa, skutta, klättra i träd och dansa, även vilket hade kunnat inspirera mig till kanske en danskarriär av världsklass i stället för att springa sönder knäna, slå sönder handlederna och få för korta hälsenor innan jag hunnit fyllt 25.
Well.
Vad som även också var unikt med våran skola, och även våran kära årgång var att vi gjorde oss berättigade till att vara länets mest rasistiska skola vilket också gjorde oss rikskända, precis som handbollarna.
Vår årgång blev uppdelad i tre små klaner inför högstadiet. En klan med dom duktiga helylle-handbollarna och två skräphögar där alla utomsocknes-rednecks-halvnördar-töntar-missfits samt en och annan "hel-ylle-icke-handboll" kunde klämmas in.
Tiden i min skola var ett enda stort slöseri med min tid.
Min potential kördes i botten i den skolan, min kreativitet dog med spriten jag började dricka i nian och min intelligensnivå sjönk drastiskt med den tills jag var ca kanske 21 och började röka braj. (jag gjorde det två gånger, och på den andra fick jag panikångest och på den vägen är det) Man "FESTADE" som det brukade kallas. Jag anser att jag medicinerade mig.
Det enda jag minns från min skola är en massa svartklädda rednecks som psykade allt och alla som stack ut eller så att säga, råkade komma i vägen. Min tid där var passiv, okreativ, död. Jag försökte stå ut och kände mig alltid rädd och irriterad. Inga lärare tog tag i alla dessa alfa-hanar och alfa-honor som jag anser borde ha skickats hem eller till uppfostringsanstalt, alternativ pskykologisk vård av nåt slag, så att vi normala barn kunde ha fått en bättre tillvaro, som vi var berättigade till. En del barn gick under i den skolan. Det går att kontrollera idag. Många barn (säkert dom flesta, med en kravlös syn på vad "bra" kan vara) gick det säkert bra för också. Men jag är bara intresserad av ett enda barn som gick i den skolan, och Hon är Jag.
Den här Honjaget (jag håller inte på med Fukking jävla hen skit) minns tydligt att lärare bara gick fram och tillbaka i korridorerna mellan lektionerna. Jag fick bara glimtar av personlig kontakt med nån enstaka lärare, och då endast under lektionstid. Jag minns tydligt vilka som "regerade" och vilka som fick underkasta sig (så att säga, döda sin personlighet för att inte få problem). Jag minns tydligt tydligt tydligt hur otryggt det var. Jag kände att jag var utlämnad till mitt eget öde, och det gillade inte jag. Jag vet det nu. Jag pluggade och fick medelbetyg och minns inte ett enda piss av vad jag läste. Det jag faktiskt lärde mig i den skolan, kunde jag med min intelligensnivå och läshuvud ha lärt mig på någon termin. Resten av allt jag samlat på mig under åren av insikter och kunskap har jag sökt själv, och det har jag gjort därför att jag fick ett påslag av panikångesten vid 21 samt av att jag började naturmedicinera mig med Herbalife och insåg att det faktiskt fanns människor som visste saker i världen.
Problemet var bara att dom inte hade funnits där för mig förrns jag var 21.
Men bättre sent än aldrig.
Den skola jag har valt till mina barn är allt annat än skolan jag gick i. Det är en Waldorf Skola och där är mina HonBarn trygga, sedda, ja till och med älskade. Av mig och av dom som där arbetar med arbeten som dom älskar. Att bygga barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar