Just nu sitter jag inte och funderar över Bögar.
Inte heller funderar jag över "Att alla små flickor drömmer om vita bröllop".
Anledningen till att jag inte funderar över detta nu är, att jag redan gjort det för länge sen, och inte särskilt lång stund tog det att fundera över det heller.
Så här blir min affektiva utdömning av vad jag tänkte på angående Bögar och Vita bröllop:
-Jag har ALDRIG hört NÅGON kille någonsin, säga, att han NÅGONSIN drömt om något Vitt Bröllop.
-Jag har ALDRIG hört att det STÅR i bibeln att Bögar är Välkomna in i den kristna HIMLEN alls. (jag har inte läst bibeln, men sett källhänvisningar som verkat kunna leda mig till upplysning och nöjt mig med det).
Varför vill då bögar hänge sig åt en religion, som inte vill ha med dom att göra?
Varför vill bögarna utföra ritualer, som är skrivna av människor, som inte vill ha med dom att göra? Är det höjden av egoism och enfaldighet, eller helt enkelt bara en snudd på oförmåga att se sanningen i vitögat?
Den kristna bibeln är inte intresserad av bögar helt enkelt, men bögarna är helt övertygade om att dom har en plats däri (bara det att dom som skrivit den tydligen har tänkt fel då eller? och det vill bögarna ändra på i efterhand; (ja en Applåg och en eloge till dom då)
Jag var en liten flicka som var en blomprinsessa en gång.
Jag växte upp med min far, och han köpte både bilar, dockor, djur, fiskar, orglar, godis, marsvin, katter, barbiedockor och kritor och cider till mig. Icas cider alltså, som är alkoholfri, men jag svär på att jag drack mig berusad på den en gång, när jag var ca 7 år gammal. Det var pappa som sa att det var så faktiskt. Jag blev efter tre halvliters glas päroncider med sugrör plötsligt trött, ville ta luft på balkongen och la mig och svamlade i sömnen. Dagen efter minns jag inte.
Men vi gjorde aldrig tofsar eller klädde ut mig till nån annan eller sa att jag jag skulle vara fin för pojkarna. Jag skulle göra som han sa och därmed punkt. Jag har aldrig någonsin drömt om att ha ett vitt bröllop, (jo det har jag men jag kommer till det snart) jag har alltid drömt om att göra en självstyrd moppe som kunde tänka själv (som bilen kit gör i Nightrider). Jag blev arg på min mor när hon försökte göra tofsar i skallen på mig när jag var liten, och hälsade på henne eller inför nåt tillkonstlat som nån körgrej eller luciafest eller nån annan fest eller nåt, ja vad vet jag. Jag kände mig så jävla kränkt att det sved i bröstkorgen på mig när hon höll på och det slutade alltid med att jag slet ur tofsarna, grät (eller vrålade på värmländska naturligtvis då det är mitt modersmål, bokstavligt talat, och svor. Första gången jag ville gifta mig var jag 28 år. Då helt plötsligt trodde jag att jag blivit vuxen och borde tillhöra någon. Jag drömde om ett bröllop i nåt år där, och jag skulle ha vitt eller blått på mig, långt hår med blommor och kristaller hängandes efter mig, och det skulle vara på ett speciellt ställe som jag inte tänker avslöja, mer än att det var utomhus, men sen skrämde jag livhanken på den lilla blivande brudgummen så han stack.
Jag har ett stort favoritord i min Skällsordslista och det är BögRöv.
Det lägger sig så naturligt i munnen på nåt vis och jag skäms över det. Jag vill inte att Bögar ska känna sig kränkta av mig, för jag tror inte att dom kan rå för att dom dras till samma kön. Bögeri, som vi säger finns även i blommors och bins värld och är inget onaturligt i sig tycker jag (kanske). Men med Basta är Bög ett skällsord precis som neger. Men neger säger jag aldrig för jag känner svarta människor och dom har sagt att dom blir ledsna av det. Nån bög känner jag inte direkt, i allafall inte nån som sagt att han blir ledsen om jag skulle råka vråla BögRÖÖV när jag tex bränner mig på brödrosten.
Jag tycker så här:
Man kan; lika lite som man kan vara frisk och sjuk på samma gång; Vara Bög och Kristen på samma gång. Och Lika lite tycker jag att man ska drömma om att göra något med någon annan som inte drömmer samma sak.
Pappa kallade mig Prinsessa En enda gång vad jag minns. Den dagen tror jag till och med att jag hade en klänning med blommor som det stod "flower girl" på. Men jag kan lika gärna ha blandat ihop det nånstans i det förgångna, men minnet säger mig att far min fick inspiration av texten på tröjan och ville göra mig införstådd med att han var tacksam för min glädje och för blommorna. Det var en sommar när jag börjat springa runt i kvarteret och plockade massa blommor som jag kom hem med till honom. Då kallade han mig blomprinsessa och jag tyckte det var lite konstigt. Pappa brukade inte kalla mig nåt annat än mitt namn. Tack och lov gjorde han aldrig det mer igen, så det behövde inte kännas konstigt på den punkten mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar