Det gör ont

att erkänna detta för mig själv. Men hur jävla emot mediciner jag än har varit, så måste jag för nu krypa till korset.

Nej jag har inte blivit frälst, ur kyrkan gick jag som alla andra rätt trogna hedningar för många herrans år sedan, så det är lugnt, utan här handlar det om raskt andra saker. Jag har nämligen börjat må bättre!!  

Av cipralex var du kommen och av cipralex skall du åter varda!

Ja det var väl o ta i, men jag är så lugn i sinnet (jämfört med förut) att jag knappt har ilska nog att skriva längre. Men jag gört ändå, pga av den ihållande envisheten.

Bäsig? 

Ju bättre jag mår, desto sämre blir jag på att skriva.

Ska det vara så här? Känner mig ansvarsmässigt apatisk på nåt jävla konstigt och skönt skrämmande sätt. Som att jag Vet att man inte borde vara det, men jag bryr mig inte. Liksom, ansvarsmässigt befriad på ett känslomässigt plan. Eller kemiskt kanske man kan säga.

Jag undrar, och det är nog detta jag kommer att slå igenom som fil.kand dr i, nämligen; Vad är känslor? Vart kommer dom ifrån och på vilket vis?? Jag tror att jag har en ganska god idé angående besvarningen. Men det får vänta tills jag tagit patent på den.

Men lite sådär känns det ju iallfall. 

Har liksom ingen "kick" i kroppen, så det blir inget drag under galoscherna just nu när jag ska skriva. Och dom få infall jag får sedan medicineringen tog sin början i onsdags går så snabbt in i sig själva och försvinner att jag knappt hinner märka dom.

Jaja. Lobotomerad som en lök. Eller nåt.

Disken står och hotar mig till döds.

Har någon en endaste aning om, hur Farlig en disk kan vara? Jag sitter här, den (disken) står därborta. Öga mot öl glas (faktiskt inte, saft glas, äger inga ölglas, och kommer aldrig göra heller) men ändå, glas som jävla glas, och fullsmetade med intorkad livsafarlig oboy och havremjölk är dom. Och det är bara början. Ända bort tillspiskanten registrerar jag att disken räcker till. Och gör jag inget idag, kommer den ha dragit över smärtgränsen innan i morgon förmiddag, och sen ner på golvet, och vem vet, kanske påväg in i badrummet. Och hur ska jag då kunna äta middag i morgonkväll?? Jag som börjar bli hungrig redan nu, men allt på för tok för lat och ointresserad och stolt samt hungersmässigt apatisk för att vilja göra nåt åt saken.

Jag ska dricka ett glas till, jag vet att det finns två kvar i skåpet. Minst. Sen får vi se. 

Men disk, som inte vill diskas, samt som inte vill bli diskad, ÄR farlig. Jag får faktiskt Ont rent fysiskt av att se på den.

Urs- Jag får såna anfall av improvocation ibland. 

Så typiskt.

Dagens dialog- Hemmavid.

Amelie säger:

Bella!

-DU är djävlen.

Jag; frågar:

-Djävlen? vem är det?

Amelie; svarar:

-Det är han som bor långt uppe i himlen.

Bella säger:

- Ska vi döda spöken med den hära? ( 0ch visar upp en ihoptryckt, grå slang från ikeas "klippan soffa) som används att hålla tyget på plats i smyg under sitsen.

Kan det bli dråpligare en söndag utan mening.

Avslutnings vis säger vi såhär.

Jag svärdas med en räv.

Tittutt!!

Är det jag där bakom månntro?? Ja det skulle man kunna tro faktiskt, men hur gärna det vill tros det så är det inte jag! Det är ett "något" i en stor hög med massa jävla rivningsskrot efter ombyggningarna på västerås vackra gamla reningsverk som dom håller på o demolerar.

Jag vill bara gråta. Stans absolut Rysligaste byggnad, som är det vackraste vi har att skåda framför natthimlen när det är som bäst/värst, ska snart vara nåt helt annat. =(( 

Jag måste säga att jag är både imponerad och avundsjuk på gamla reningsverket. För tammejfan vilket jävla väder det och årstid det än är, så passar det i alla färger och nyanser och tillfällen.

- Reningsverket! Du ser alltid fräsch ut, oavsett! Och sanning att säga, det voro min största dröm att kunna se knäckande skön ut i alla väder och utan makeup. 

Japp

 

Och daim

Men helst Dubbelnougat.

Idag gjorde jag mig själv cp i huvudet genom att dricka kaffe. Därför tror min hjärna att jag vill vara vaken än och yrseln har den förträngt.

 

För övrigt, idag har jag Inte städat, Inte diskat, Inte tvättat och inte Läst i någon vettig bok över huvud taget, som jag hade planerat att göra. Men i morgon då jävlar. 

Jo sen hörde jag ju skräck informationen på tv-nyheterna idag också, att arbetsgivarna ska börja kolla sina anställdas bloggar och söka på dem på google. =) Mhmmm. Vad intressant. 

Jag blir instinktivt aggressiv känner jag och här kommer den nakna sanningen till alla er därute som i framtiden kommer att tänkas anställa mig, som en o-överraskande käftsmäll rakt i edra nyllen. 

Ni förstår (med Ni så menar jag förstås både Ni, mina framtida överordnader, släktingar, vänner, ovänner, Gud, Universvum och den heliga grisen) att HÄR; är jag mig själv,  Mitt jag, mitt innersta, personifierat utefter hur mycket mina fingrar på kommando mödar sig nedteckna informationen, om; Mig samme. Precis som när och då,  jag befinner mig hemma, borta, i ridhuset, hos vänner eller varstans helst som INTE är Jobbet och detta innebär Som lyder och följer:

Som privat är jag rätt och slätt inte exakt som jag är på jobbet (beroende på diverse omständigheter såsom månens fas, årstid, väderlek, kalenderdag, utgifter, menstruationsfas, relations-status, mm) utan mer mig själv kan man säga, vad nu det är. Men jag anhåller raskt om befrielse från misstanke om maschocistisk läggning, rashats-involverade aktiviteter, seriemörderi, bankråns-planeringar, rucka jorden ur dess bana för att skapa undergång på universal nivå, hålla hemliga möten rörande djur befrielse kupper samt ej heller bilstölder (ej längre) eller militanta makeup vägrings försök. Detta och mycket mer, som kan betraktas olagligt, ovärdigt, oetiskt och opassande, sysslar jag rätt lite med. Jag gör bara bra saker förstås då jag är en perfektionist utan dess like.

Jag gillar att städa, laga mat, rida häst, leka med barn, hålla rent, tvätta tvätt, stryka tvätt samt skriva matlistor, att göra listor, inköps listor, äta mat och sova, omvartannat i en härlig blandning tills örona trillar av. Däremellan hoppas jag att jag är ångestfri.

Dock kanske jag lite då och då släpper en liten brak skit (bonde som jag är i gener och manér på den ena sidan, samt vetenskapsman och vallon som jag är på den andra samt andra i första) då och då, Spelar för hög musik, relativt sett samt såklart på orättvis och osaklig grund, samt en och annan orgasm då turen faller på och jag får storstadsbesök från yttre europa.

Vad mer jag sysslar med, ska ni fullkomligt skita i, och ska ni nödvändigvis veta de smaskigaste detaljerna kan vi ta en tema dag då vi går igenom våra diverse sexuella läggningar, visioner, mål samt erövringar. Men då står ni för både fika och disk.

 

Armbrytning ställer jag prompt inte upp i och petar näsan det gör jag som alla andra fina damer på ett behärskat och kontrollerat-målmedvetet sätt. Sedan rullar jag snorkusen mellan tummen och långfingret, laddar och tar avslutningsvis tre steg innan jag släpper i väg bollen.

Ja. Jag får skriva mer här nån annan dag, kaffet börjat äntligen gå ur, så nu kan jag få lugn.

Puuuuhhh....