Jag säger som mormor; När Jesus kommer så gör han SopRent.

Jag vill idag upplysa mänskligheten om att enligt Försäkringskassans syn på vad som är det absolut oumbärligaste och dödsfarligaste för ett litet barn är om det inte kan ammas.
Detta är för att skydda sig själva från onödigt slöseri på sina "sjukförsäkringsutgifter".

Hur vet jag detta?
Därför att en gång i tiden blev jag så sjuk att jag inte kunde ta mig ur sängen, såvida inte nån annan kunde hjälpa mig att laga mat, så att jag kunde ta mig tillbaka till sängen igen, men jag kunde fortfarande amma, vilket räknades som vara sista anhalten av höjd i sjukhet, då även Barnets hälsa skulle kunna äventyras. Jag fick slösa på mitt barns mammapengar för detta, och barnets far kunde inte söka jobb på heltid eftersom han var tvungen att laga mat till mig. Så inget sjukbidrag till någon av oss, pga att jag kunde amma.

Och då känner jag så här att folk som skaffar barn, som dom sen inte vill ta hand om ordentligt; jag syftar på folk som har sjargonger, kommentarer, inställningar, attityder etc samt även aktivt eftersträvar dessa, som kan låta såsom att dom menar att:

dom vill att barnet ska börja dagis så fort som möjligt
vill att barnet ska sluta amma så fort som möjligt
vill att barnet ska störa så lite som möjligt
vill ha tid för sig själv och sin partner så mycket som möjligt
vill komma ut i jobb så fort som möjligt
vill att mammatiden med sitt barn ska vara så enkelt lättsamt och lättgjort som möjligt
vill ha så mycket att göra som möjligt om dagarna för att slippa känna sig isolerad med sitt barn som möjligt

ja listan kan säkert göras längre

men iallafall

Ta till Er det här från djupet av ert Hjärta; Ni måste inte skaffa barn.

Det är väldigt enkelt i min värld. I många år skämdes jag över att jag kände så och tänkte så. Jag sa inte det till någon att jag tänkte så eller kände så. Jag visste att folk skulle se mig som besserwisser, "duktig-petter", osympatisk, oödmjuk, känslokall, egenkär, o-realistisk, enfaldig etc och  allt vad det finns för ord så  Istället gjorde jag så att jag vägrade ge sådana kommentarer någon energi och det var jobbigt. Jag kunde aldrig gnälla på mitt första barn alls och det var för att jag inte Ville göra det.  Jag höll inte med om nån frågade om att det var jobbigt eller hemskt med gnäll och skrik, bajs och kiss, att aldrig få vara själv, vara ifred, ha sina tuttar i fred etc.  Jag Vägrade visa förakt eller vara nedlåtande angående mitt barn på alla punkter.
Mitt barn är för fan en liten hjälplös varelse som behöver mig för att Överleva. Väldigt enkelt. Om jag inte har lust att hjälpa hjälplösa varelser att överleva så behöver jag ju inte göra det, tänkte jag.


Det här låter ju hårt tänker en del jävligt snabbtänkta varelser nu så klart. Vadå? Menar hon att det skulle vara nåt fel med det här alltså? Får man inte tycka saker? Får man inte känna sig trött? Får man inte ha huvudvärk av att höra barnskrik hela dagarna? Får man inte bli lite äcklad av kletigt bäbis bajs och illaluktande bäbiskiss som ska bytas 20 gånger om dagen. Får man inte sakna sina arbetskamrater? Får man inte ha rätt att tjäna pengar så man kan sätta mat på bordet? Får man inte tycka att det är smidigt att ge flaska så att man kan få "vila" lite mellan amningarna? Är det inte bra för barnet att mamma och pappa rår om varandra så att man inte behöver göra slut? Är det inte bra för barnet att mamma ser till att känna sig nöjd hela tiden så att det slipper gå ut över barnet kanske? Är det inte bra för barn att följa med mamma på hennes aktiviteter så det socialiseras snabbare och kan klara sig själv snabbare? Etc.

               Mitt svar blir.

 I sverige får vi människor känna och tycka och säga, i princip vad vi vill, jo det är sant. Men vi får faktiskt inte göra som vi vill.

Mot våra medmänniskor är det enligt svensk grundlag förbjudet att "göra" som vi vill, även om vi "känner" att vi vill. Svensk grundlag ska skydda den fria viljan, så långt det går alltså. Viljan uttryckes på olika sätt men hänger samman med våra mänskliga biologiska behov, i sverige har ALLA rätt att få dessa behov tillgodosedda. Det finns en liten grupp som inte får det anser jag och många med mig. '

Det är barnen, för med dom får vi göra som vi vill. Dom kan lätt anpassas, nedvärderas, anklagas, misshandlas, matvägras hur som helst.

Så nej. Jag tycker att man inte får göra som man vill, när man har hand om barn. Då ska man göra, som barnet vill.
Jag är av en högst personlig attityd att det inte är Staten som vet vad som är bäst för ett barn, utan att vi som sätter dom till livet som har totalt ansvar för vad för medborgare vi väljer att sätta till världen. Det här har gnagt i mig så länge, säkert flera år och först nu vågar jag ta risken att skriva det i ansiktet på åtminstone kanske nån som inte har bättre för sig än att sitta och skrolla på internet.

Varför den här långa jävla texten av ord inleds med en erfarenhet jag har från försäkringskassan är:

-För att Försäkringskassan är en statlig myndighet som "Ansvarar för stora delar av de offentliga trygghetssystemen". 


            samt för att:


det har även landstinget som ju på sin egen hemsida stoltserar med 

"Landstinget bidrar till ett gott liv för alla

Vår främsta uppgift är att ge god hälso- och sjukvård och tandvård. Vi arbetar också med att stödja näringsliv, kollektivtrafik, kultur- och miljöfrågor."

                                  Min STORA FRÅGA FÖR DAGEN BLIR. 

Borde en myndighet som stödjer främst människors hälsa, då också inte främst stödja forskning på människors hälsa som har vetenskaplig relevans istället för att paralellt hålla på med  att stödja NÄRINGSLIVETS hälsa? 

OCH TVÅ MYNDIGHETER AV SÅ NÄRBESLÄKTAD RANG KAN MAN ANTA BORDE VARA GANSKA PÅLÄSTA OCH SAMKLANGADE, DÅ JU BÅDA TYDLIGEN SLITER SIN SJÄL TRASIG FÖR ATT VÄRNA SINA SKATTEBETALANDE MEDBORGARES HÄLSOR. 

Ja fast dom skiter i dom små medborgarnas hälsor, bevisligen eftersom att det är på dessas direktiv som deras betalda  häsloutövare ger råd som överensstämmer med de där sjargongerna jag talar om, som också härstammar från Högst och bevisligt avsaknande av vetenskapliga forskningar, kanske i åsyfte att ta in kollekt eller vad vet jag från Näringslivet?

                                                        Men så Till sist,

- om en så stor myndighet, kallad Försäkringskassan,  som drivs av skattebetalarnas pengar har betämt att det värsta dom kan bedöma vara för en sjuk mamma är om hon inte kan amma sitt barn, hur kan då en annan "ansvarare" med namnet Landstinget, som med samma ansvarsmått mått mätt har och med samma skattebetalarnas medel, bestämma att amningsråden som WHO och Livsmedelsverket har ansvar för efterlevs av medborgare och som vården har betalt för att se till att medborgarna använder sig av; LÄTT KAN ERSÄTTAS MED BURKMAT FRÅN NESTLÉ????

Fucking jävla shit vad arg jag är.

Jag vill vara en beskyddare

Jag förbryllas över min barndoms erfarenheter alltså. Min skola som jag gick i var en handbollsskola av rang på den tiden faktiskt, men det fanns bara en enda klass med "handbollare" som spelade handboll på fritiden och som var så "duktiga" att dom även skulle få ha handboll på schemat. Efter det blev våran skola känd i hela sverige som unik. OFTA frågade folk om det här, och jag fick "äran" att bekräfta att det var sant. Ja Jag gick där, JA jag hade tom gått i deras klass innan högstadiet. Mitt värde steg som en jävla börsaktie av det där JA'et och jag önskar att det nuvarande jaget hade varit där i stället för då hade jag kunnat tala om, att jag inte var det minsta intresserad utav varken handboll, fotboll eller bandy som man skulle vara både i och utanför skolan för att på bra betyg och lite rövsmör i stjärten av gympaläraren. Jag skulle även säga att jag är en jävel på att hoppa, skutta, klättra i träd och dansa, även  vilket hade kunnat inspirera mig till kanske en danskarriär av världsklass i stället för att springa sönder knäna, slå sönder handlederna och få för korta hälsenor innan jag hunnit fyllt 25.

 Well.

Vad som även också var unikt med våran skola, och även våran kära årgång var att vi gjorde oss berättigade till att vara länets mest rasistiska skola vilket också gjorde oss rikskända, precis som handbollarna.
Vår årgång blev uppdelad i tre små klaner inför högstadiet. En klan med dom duktiga helylle-handbollarna och två skräphögar där alla utomsocknes-rednecks-halvnördar-töntar-missfits samt en och annan "hel-ylle-icke-handboll" kunde klämmas in.

Tiden i min skola var ett enda stort slöseri med min tid.
Min potential kördes i botten i den skolan, min kreativitet dog med spriten jag började dricka i nian och min intelligensnivå sjönk drastiskt med den tills jag var ca kanske 21 och började röka braj. (jag gjorde det två gånger, och på den andra  fick jag panikångest och på den vägen är det) Man "FESTADE" som det brukade kallas. Jag anser att jag medicinerade mig.
Det enda jag minns från min skola är en massa svartklädda rednecks som psykade allt och alla som stack ut eller så att säga, råkade komma i vägen. Min tid där var passiv, okreativ, död. Jag försökte stå ut och kände mig alltid rädd och irriterad. Inga lärare tog tag i alla dessa alfa-hanar och alfa-honor som jag anser borde ha skickats hem eller till uppfostringsanstalt, alternativ pskykologisk vård av nåt slag, så att vi normala barn kunde ha fått en bättre tillvaro, som vi var berättigade till. En del barn gick under i den skolan. Det går att kontrollera idag. Många barn (säkert dom flesta, med en kravlös syn på vad "bra" kan vara) gick det säkert bra för också. Men jag är bara intresserad av ett enda barn som gick i den skolan, och Hon är Jag.

Den här Honjaget (jag håller inte på med Fukking jävla hen skit) minns tydligt att lärare bara gick fram och tillbaka i korridorerna mellan lektionerna. Jag fick bara glimtar av personlig kontakt med nån enstaka lärare, och då endast under lektionstid. Jag minns tydligt vilka som "regerade" och vilka som fick underkasta sig (så att säga, döda sin personlighet för att inte få problem). Jag minns tydligt tydligt tydligt hur otryggt det var. Jag kände att jag var utlämnad till mitt eget öde, och det gillade inte jag. Jag vet det nu. Jag pluggade och fick medelbetyg och minns inte ett enda piss av vad jag läste. Det jag faktiskt lärde mig i den skolan, kunde jag med min intelligensnivå och läshuvud ha lärt mig på någon termin. Resten av allt jag samlat på mig under åren av insikter och kunskap har jag sökt själv, och det har jag gjort därför att jag fick ett påslag av panikångesten vid 21 samt av att jag började naturmedicinera mig med Herbalife och insåg att det faktiskt fanns människor som visste saker i världen.
Problemet var bara att dom inte hade funnits där för mig förrns jag var 21.

Men bättre sent än aldrig.

Den skola jag har valt till mina barn är allt annat än skolan jag gick i. Det är en Waldorf Skola och där är mina HonBarn trygga, sedda, ja till och med älskade. Av mig och av dom som där arbetar med arbeten som dom älskar. Att bygga barn.

BÖGRÖV

Ja Hej Världen här är jag igen.

Just nu sitter jag inte och funderar över Bögar.
Inte heller funderar jag över "Att alla små flickor drömmer om vita bröllop".

Anledningen till att jag inte funderar över detta nu är, att jag redan gjort det för länge sen, och inte särskilt lång stund tog det att fundera över det heller.

Så här blir min affektiva utdömning av vad jag tänkte på angående Bögar och Vita bröllop:

-Jag har ALDRIG hört NÅGON kille någonsin, säga, att han NÅGONSIN drömt om något Vitt Bröllop.
-Jag har ALDRIG hört att det STÅR i bibeln att Bögar är Välkomna in i den kristna HIMLEN alls. (jag har inte läst bibeln, men sett källhänvisningar som verkat kunna leda mig till upplysning och nöjt mig med det).

Varför vill då bögar hänge sig åt en religion, som inte vill ha med dom att göra?
Varför vill bögarna utföra ritualer, som är skrivna av människor, som inte vill ha med dom att göra? Är det höjden av egoism och enfaldighet, eller helt enkelt bara en snudd på oförmåga att se sanningen i vitögat?
Den kristna bibeln är inte intresserad av bögar helt enkelt, men bögarna är helt övertygade om att dom har en plats däri (bara det att dom som skrivit den tydligen har tänkt fel då eller?  och det vill bögarna ändra på i efterhand; (ja en Applåg och en eloge till dom då)

Jag var en liten flicka som var en blomprinsessa en gång.
Jag växte upp med min far, och han köpte både bilar, dockor, djur, fiskar, orglar, godis, marsvin, katter, barbiedockor och kritor och cider till mig. Icas cider alltså, som är alkoholfri, men jag svär på att jag drack mig berusad på den en gång, när jag var ca 7 år gammal. Det var pappa som sa att det var så faktiskt. Jag blev efter tre halvliters glas  päroncider med sugrör plötsligt trött, ville ta luft på balkongen och la mig och svamlade i sömnen. Dagen efter minns jag inte.
 Men vi gjorde aldrig tofsar eller klädde ut mig till nån annan eller sa att jag jag skulle vara fin för pojkarna. Jag skulle göra som han sa och därmed punkt. Jag har aldrig någonsin drömt om att ha ett vitt bröllop, (jo det har jag men jag kommer till det snart) jag har alltid drömt om att göra en självstyrd moppe som kunde tänka själv (som bilen kit gör i Nightrider). Jag blev arg på min mor när hon försökte göra tofsar i skallen på mig när jag var liten, och hälsade på henne eller inför nåt tillkonstlat som nån körgrej eller luciafest eller nån annan fest eller nåt, ja vad vet jag. Jag kände mig så jävla kränkt att det sved i bröstkorgen på mig när hon höll på och det slutade alltid med att jag slet ur tofsarna, grät (eller vrålade på värmländska naturligtvis då det är mitt modersmål, bokstavligt talat, och svor. Första gången jag ville gifta mig var jag 28 år. Då helt plötsligt trodde jag att jag blivit vuxen och borde tillhöra någon. Jag drömde om ett bröllop i nåt år där, och jag skulle ha vitt eller blått på mig, långt hår med blommor och kristaller hängandes efter mig, och det skulle vara på ett speciellt ställe som jag inte tänker avslöja, mer än att det var utomhus,  men sen skrämde jag livhanken på den lilla blivande brudgummen så han stack.

Jag har ett stort favoritord i min Skällsordslista och det är BögRöv. 
Det lägger sig så naturligt i munnen på nåt vis och jag skäms över det. Jag vill inte att Bögar ska känna sig kränkta av mig, för jag tror inte att dom kan rå för att dom dras till samma kön. Bögeri, som vi säger finns även i blommors och bins värld och är inget onaturligt i sig tycker jag (kanske). Men med Basta är Bög ett skällsord precis som neger. Men neger säger jag aldrig för jag känner svarta människor och dom har sagt att dom blir ledsna av det. Nån bög känner jag inte direkt, i allafall inte nån som sagt att han blir ledsen om jag skulle råka vråla BögRÖÖV när jag tex bränner mig på brödrosten.

                  Jag tycker så här:

 Man kan; lika lite som man kan vara frisk och sjuk på samma gång; Vara Bög och Kristen på samma gång. Och Lika lite tycker jag att man ska drömma om att göra något med någon annan som inte drömmer samma sak.

Pappa kallade mig Prinsessa En enda gång vad jag minns. Den dagen tror jag till och med att jag hade en klänning med blommor  som det stod "flower girl" på. Men jag kan lika gärna ha blandat ihop det nånstans i det förgångna, men minnet säger mig att far min fick inspiration av texten på tröjan och ville göra mig införstådd med att han var tacksam för min glädje och för blommorna. Det var en sommar när jag börjat springa runt i kvarteret och plockade massa blommor som jag kom hem med till honom. Då kallade han mig blomprinsessa och jag tyckte det var lite konstigt. Pappa brukade inte kalla mig nåt annat än mitt namn. Tack och lov gjorde han aldrig det mer igen, så det behövde inte kännas konstigt på den punkten mer.

Bedrövligt med normal skola.

Jag kan fanimej inte låta bli. Efter varje gång jag skrivit ur mig mitt ursinne tänker jag lättat att;
så jag,
nu finns det nog inget mer. Nästa gång kan jag skriva något snällt, ödmjukt och upplyftande, så jag kan bli den där "positiva coachen" nån gång kanske.

Men så fan heller.

Jag är helt till mig nu, och detta för att jag i går var och besökte en sk "vanlig" skola.
Först och främst vill jag göra mig själv klar på, att jag under ca säkert 9 års tid, har hört missnöjda föräldrar, som inte valt den "vanliga" skolan utan sökt sig till nåt annat, säga, att de upplevt (på sina första möten i dom "vanliga" skolorna) att barn är våldsamma, fula i munnen, bråkiga och att det aldrig syns till några vuxna omkring dem som kan lära dom veta hut, och att dom pga detta vänt om innan dom ens kommit in i fasiliteterna (eftersom att barnen talar sitt tydliga tecken och är resultatet av vad som försigår inne i fasiliteterna)

Så känner jag också och jag har bevis.

Jag kommer in på skolgården (vilket jag har gjort många gånger förr, då det ju faktiskt är min egen barndomsskola) och det som

1.först slår mig är, min egna fysiska reaktion i kroppen. Jag börjar darra, känna  mig obehaglig till mods och känner att jag får ett påslag i huvet som för att jag ska börja vara på min vakt ifall att något rent av oförhappandes kommer att komma flygande i luften och landa i huvet på mig.

2. Det tar ca 20 sekunders omkringkollande efter faror för att fastställa, just faror. Barn överallt, som stirrar på mig konstigt (som om dom inte skulle ha sett någon annan människa från någon annan stans förut alls utom sin lilla ankdam) ostrukturerade, högljudda, svärande, bråkandes, hävdandes, hängandes eller rännandes åt alla håll och kanter.

3. Innan jag kommer in på skolgården passerar jag en jättelång kille som såg ut att ha anorexia. Han vankade av och ann, fram och tillbaka på samma ställe och såg ut att ha ångest. (jag förstår och håller med honom)

4. En fritidsledare vrålar ut genom ett fönster, "SÄTT på er skorna!!" och får med rätta ett: "NÄÄÄÄ de tänker vi inte", tillbaka. Fritidsledarens vrål gav mig en stöt i magen och jag fick lust att skälla på honom.

5. Ur en annan dörr strax efter (jo jag gick runt i cirklar och så att säga letade efter någon) stack (samma tror jag) fritidsledare (en vuxen man) ut truten och vrålar "TJENA BRUUDARRR" till två unga små flickor som försynt och försiktigt och tyst svarar tillbaka: Tjena.

6.Inne på fritidset fick jag upplysningen om att ingen som helst närvarolista fördes med förklaringen att det nämligen inte var ett riktigt fritids utan ett eftermiddagshem, och jag tänker i efterhand att det här måste ju vara varje pedofil och barnarövares mecka.

                                                Avslutningsvis:


 om man som vuxen, tolkar de ny reglerna i skollagen som man i den "vanliga" skolan får lära sig att tolka texter  i "läsförståelsen" i svenskan, där man även bevisar sin förståelse av det man läst genom att skriva om texten så att det ser ut som ens egna ord och även får betyg på "copy paste" metoden också, så
FÖRSTÅR jag att man kan dra slutsatsen att;

OM VI COPY-PASTEAR OM SKOLAGEN I PUNKTFORM, COPIERAR UPP PUNKTERNA PÅ A 4 PAPPER SOM VI SEDAN PLASTAR IN OCH HÄNGER UPP HÖGST UPP PÅ VÄGGEN I KAPPRUMMET SÅ ATT SKOLINSPKTIONEN KAN SE ATT VI GJORT DET, så vet vi att vi är en riktigt fin-fin och bra skola.

Det är alltså konsekvensen som blir om man berövar en redan intelligent varelse alla sina förutsättningar angående att få fortsätta att vara intelligent.

Nån annan dag ska jag följa upp det här inlägget mer detaljerat och med infallsvinklar såsom tex;

Blir man verkligen människa om man inte får klättra i träd? (jo evolutionen har gett oss armar, ben och fingrar för att vi har använt oss utav dom)
Vill små flickor att vuxna män (som dom måste vara hos när ingen annan kan ta hand om dem på dagarna) ska kalla dom brudar?
När det är rökvarmt ute, mår inte fötter bra av att få vara i det fria då? så dom inte får svamp och vårtor menar jag?
Är det inte viktigt med närvarolista när man har ansvar och även tar betalt för att ta hand om andras barn?

Beats me

MENINGEN MED LIVET

Jo för att, det är ju så här, att jag faktiskt inte går omkring utan föruttfattade meningar om eller angående om mitt liv. Jag är högst medveten om att jag lever och faktiskt så har jag inrättat mig ut-därefter och tolerear inte nämnvärda slumpartade slentrian beteenden i dom stor bitarna av mina möjliga val. Hur kommer det sig?
Jo jag har grundläggande värderingar som ramverk, kan delas in i tex; livsåskådning, livsstil, religiös övertygelse, människosyn, politiskt ståndpunkt...bla bla jaja typ nåt sånt och jag försöker leva efter premisserna inom varje .... punkt.

Det blir också så att eftersom att jag är på det klara med hur jag vill ha det så kan det kanske upplevas som chockartat att uppleva mitt aktiva ut-levande när det kommer till hur jag INTE vill ha det. Det kallas att agera, som är motsas till att RE-AGERA då det snarare handlar om impuls vid imput som kan upplevas främmande  eller dröneri i den vanliga passiva valsen.

Vad fan betyder det här nu egentligen.

Min förutfattade mening om mitt liv är; att det finns en mening med det. Ingen förutbestämd, utan en naturlig väg som jag väljer att kalla rytm. Följer jag rytmen, går allt bra och jag kommer rätt, samt, när jag gör Rätt så blir det Lätt.
Nu gör jag långt i från alltid Rätt, nästan aldrig faktiskt där jag som mest borde lägga ner energi, men poängen är inte att plocka poäng från nån karma eller Gud eller stam utan att vara på det klara med mina iNTENTIONER. Är jag alltid det i allt jag gör, så gör det inget om jag trampar i klaveret, för jag kan alltid rätta till felet, genom att söka mig tillbaka dit jag började.

Att leva är inte lätt för mig, det är en kamp och den räddas av några få faktorer i mitt liv, däribland sanningsfulla och öppenhjärtiga samt empatiska medmänniskor, och jag är även smärtsamt medvetande om varenda hjärtslag i kroppen faktiskt.. det är nästan jobbigt ibland.

Slentrian är något jag avskyr, en passiv akt som bara leder till typ vartsomhelst, och mitt stora verkliga ok är "ovisshet". Jag vill gärna ha en känsla av vart jag är, vem jag är, med vilka jag är, vad vi gör, varför osv.. samt hur länge... det där sista är det värsta...Jag tror inte på klockan, men jag tror på tid, men jag väljer att återknyta till min känsla för RYTM. En rytm följer mönster, och sådana gillar jag att känna att jag har att oreintera mig efter.

Mina Ramverk. Det är vad jag förhåller mig till, och allt som kommer in i mitt liv måste kunna hållas därinnanför. Det låter jävligt fyrkantigt, men det är det också, dock finns en knorr. Innan för mitt ramverk lever jag i en oändlig cirkel . Den vet helt enkelt bara att det finns något att hålla fast vid därutanför när stormarna viner. Tror jag. Men det som trotsar mina ramar, kommer jag snabbt som ögat att oponera mig emot/samtala om/kräva förklaringar till/ vråla ut mot/gnugga mig mot/hälsa på osv... för att jag helt enkelt har svårt för både utveckling och aveckling. Hur vet jag vilka av dom båda jag är påväg in i om jag inte kollar med ramarna först???

OM mot förmodan, jag råkar pressas in i någon annans Ram lite oförhappandes kan det hända att det blir en smäll. Då reagerar jag, och det märks. Oftast tar det inte så lång tid men i bland har även jag svårt att skilja på mitt eget rätt eller fake.

Då kommer jag till den viktiga Imputen. Det man stoppar in, det kommer alltid tillbaka , ut , i någon form. Jag strävar efter att bli bättre på min imput, jag väljer gärna imput stationer som är odömande, öppna och kärleksfulla, men för den skull inte tillkonstlade och förskönade.

Dröneri är ok vid lågt blodsocker i kanske en affär, men INTE i livet som helhet. Jag handlar ogärna instinktivt mot enklaste snabbaste levnadsval utan lyssnar gärna på hjässan och magen. Slump är inget jag tror på utan är en omöjlighet i min sinnesvärld. Öde Kanske men inte heller det ser jag som något definitivt utan som rörligt varför dröneri kan stoppa upp avsevärda livsmöjligheter. Det får inte vara för bekvämt helt enkelt.

Och Passivitet. Är inte självmord mer effektivt? Nej faktiskt inte, då inget är en slump, MEN inget jag eftersträvar, för att gå omkring som en levande död utan uppfattningar och känsloyttringar känns ju som lobotomi fast jag kan ändra mig.

Narcisistens Klagan.

Ja Se här.

Och så här i stundande sommar och Skolavslutningstider kan jag bara inte sluta tänka på annat än...
ja..
Jag bara kan inte tänka på annat än vad en bekants dotter berättade för en tid sen. Hon har gått på Waldorfskolan och berättade hur beklämd hon kände sig över gymnasiet hon valt. Hon ångrade att hon inte fortsatte vidare på Waldorfgymnasiet i stället, då hon gått hela sitt liv på Waldorfskolan. Så här i efterhand, med erfarenhet av en helt ny skola   tyckte hon;  eftersom att hon visste;  att på Waldorf får man "förtjäna" sina betyg.
 I den skolan hon istället valde, fick man betyg, som man överhuvud taget inte förtjänade eller ens borde ha haft och jag tolkade det som hon kände inte att det fanns någon känsla i relationen mellan lärare och elever utan att klimatet så att säga var kallt och hon hade belägg.
I ett ämne där hon gjort vad hon kunnat, fick hon dåligt betyg, och i ett annat, där hon inte ens lämnat in alla uppgifter samt inte ens gjort alla prov, fick hon högt betyg.
På waldorf får man betyg för att man lärt sig något, och det måste man bevisa.

Jag är återigen så glad (och ja jag vältrar mig nu här i mitt eget personliga självkänsle boost) att jag kan lita på mitt eget omdöme, och det vill jag att mina små älsklingar också ska kunna göra, när dom blir vuxna.  En annan vän till mig har ett barn (på waldorf), som redan nu i högstadiet funderar på att bli psykolog. Snacka om att ha fått en " feeling" för något som sen senare säkerligen kommer kunna kristalisera ut sig till något fruktbart. Jag kan säga att när jag gick i högstadiet, ville jag itne ens tänka på framtiden)
I den vanliga skolan, är det viktigt för skolpengens skull att så många elever som möjligt kommer dit, med riktmärket att HÖGA BETYG är ledstjärnan och per autonomi samma sak som att skolans elever KAN NÅGOT. Och vad än viktigare än allt annat som jag själv anser vara att man VILL NÅGOT.

 På waldorfskolan får man inte betyg, utan personliga Omdömen av läraren, som ju lärt ut och sett varje elev och vad den vuxit i hop med under resans gång och skolpeng det får man i alla fall. Dessutom är Waldorf den enda skolan som har i förtroende av vår Regering, att själva få utse "kompetenta lärare", oavsett om dom har den statliga lärarutbildningen eller ej, utan kanske rent av bara är en futtig liten rymdforskare från Nasa istället, som kan någonting, men som också är av skolans lärarkår ansedd som även lämplig som lärare, i låt oss säga ett ämne som det passar sig att lära ut något i, och att den viktigast av allt KAN lära något ut. Det får Inga Andra Skolor i Sverige. Inte Vanliga. Inte Privata.

Så jävla glad att jag har mina barn i en kompetent miljö.

Och här kommer min knorr.

För en tid sedan gick jag med i en facebookgrupp som kallar sig Socionomerna; tror jag. Det första jag möts av när jag kliver in, är en ung tjejs vädjan på "Wallen", att någon ska upplysa henne om vad ordet "Diskurs" betyder.
Denna människa, som var en kanske ca 18-22, tjej, som gav intrycket av att vara så där allmänt "vanlig"och allmänt ointresserad av att plugga, hade alltså tagit det konstiga beslutet att sätta sig på en utbildning till att bli en utövare av yrket socionom. Det hon själv gav intrycket av var, att hon inte fattade ett piss av sin utbildning, att hon inte tyckte det var roligt alls, och att hon bara kämpade i motvind just då. Mina ögonbryn kunde nog inte höjas mycket högre över havsytan än vad dom just då gjorde, och jag var på god väg att skriva en enda mening till henne, men jag är glad att jag lät bli, men nu ångrar jag mig.
Är man så jävla personligt insiktslös, intelligensbefriad, och slapp att man inte ens kan komma på att slå upp ett ord, som man inte förstår, innan man skyltar med det inne på ett forum för sakkunniga (likar??) om, att man är helt omdömeslös och passiviserad, så kanske man bör nöja sig med ett jobb på McDonalds istället. För det värsta man möjligtvis kan ställa till med där borde väl vara att någon jävel får bli utan sin Jävla El Maco eller nåt annat kroppsfarligt som kallas kanske, föda, om man har tur.

Sen undrar jag, hur man tänker sig att man ska kunna använda sin analytiska förmåga Vidare, ja i hennes sits alltså; när man kommit ut i yrkeslivet, och sitter där, med låt oss säga några traisga Barn som kanske blivit våldtagna, misshandlade eller allmänt vanvårdade och i behov av kompetenta vuxna trygga famnar, som ska hjälpa dom tillbaka till ett normalt liv; i veckan; om man inte ens vet vad ett ORDLEXIKON är för något och än värre, ( Även om ett ordlexikon finnes, vilket är ett krav om man läser på en högskola) inte förstår vad som står däri! Det är så fruktansvärt skrämmande att se att dessa konsekvenser (ja jag ser såna människor som konsekvenser) av den vita människans jävla så kallade utveckling. (Det är snarare avveckling.)

Mina frågor blir.
 Hur har man det fatt?, om man å det ena, skryter om att man går en höjdarutbildning i inledande mening, men där man i åtföljande meningar, talar om att man avskyr denna utbildning, därför att man helt enkelt inte är i stånd att kunna utföra den? I vuxen ålder????? Vem fick henne att få för sig att hon skulle plugga över huvud taget?, när hon inte ens gillar det?
Nu låter det som att jag blivit besatt av endast den här personen, men det har jag inte jag lovar. Den här personen var den person, som fick bägaren att rinna över.
 Varje år massutexamineras inkompetenta människor (unga zombier), som bara har en enda sak att hänga upp sin gymnasietid på; nämligen att få supa sig fulla på ett flak, och ha på sig senaste klänningen från Hm med en ful FejkGucci på armen full med några folkbärs, och ja, jag Pissar på den där jävla svintraditionen för den är ett hån mot kunskap och mot mitt samhälle.
På teven kan jag inte kolla på ett enda jävla program, utan att bli avbryten av psykopat inslag där sk normala människor, på fullaste allvar tar betalt för att lura människor att tro att de själva verkligen använder dom där kemikalieprodukterna, bilarna som förstör vår planet, tjänsterna som åsyftar att underlätta för alla vita egons arslen, underhållnings aktiviteter för att slippa komma på att det finns ett organ ovanför nack-kot-pelaren att hitta på en egen aktivitet med eller för allt i världen inte får jag glömma Fredags Myset, som är hela FOLKHEMMETS NAV Nämligen; Sitt nu framför teven och känn hur duktig du har varit hela veckan när du inte fått vara människa en enda sekund, så att OLW kan få tjäna fett med pengar på just Fett och AGE/ALE som du garanterat får cancer av om du inte skiter till nästa fredag.

Vart blir man en omdömesfull människa, som vill andra och sig själv väl, som kan sätta gränser både för sin egen och andras förmåga, som kan göra prioriteringar som leder till fruktbarhet för andra levande människor istället för högst olevande budgetar från Nestle och Sony Eriksson? Jag tror chansen är högre på en blomsteräng än i tillstånd av onyktert svin-hallicunerande.


Och ännu en eloge till Waldorfskolan i västerås, som bar ut sina två gymnasielever förra avslutningen, sittande på en tron med blommor. Så fint. Så värdigt. Jag grät faktiskt, och det gjorde jag inte ens på min egen studentexamination.

Kamma mig inte medhårs

Riktiga vänner hjälper mig att bli bättre, när jag är som sämst. Riktigt dåliga vänner, hejjar på och får sin motvilja till förändring tillgodosedd.
Barn säger svar på tal, för dom är konkreta. Jag känner mig fast i den här jävla livstilen och nu är det nog.

Det jag som mest avskyr och vad som väcker helig vrede i mig är ohelig dumhet, diskriminering, rasism, "social narkotika" (Bob Marly), feghet och all allmän frånvaro av mänsklighet samt okunnighet.

Vad triggar mig denna dag?
Jo RASISM.
 Jag skulle vilja byta flagga, och nej det är inte invandrarnas fel att svenska flaggan förknippas med rasism och människofientlighet, naturligtvis. Invandrare brukar inte springa omkring med nationens (den demokratiskaste i världen? med lika värde för alla?) FLAGGA och bete sig hatiskt och våldsamt och fientligt mot andra människor. Det är RASISTER som gör det.
Och med någon som helst neuro-vetenskaplig uppgradering inom ramen för minnet och hjärnan kan man snabbt som ögat ställa upp talet
RASIST+SVENSK FLAGGA=PROVOKATION

Så. Alla som hänger sig åt att förnedra vårt lands flagga i åsyfte att göra skillnad på arten ARIEN som man inom tex viss astronomi (ska återkomma med källa vid senare tillfälle)  åsyftar HELA JORDENS BEFOLKNNG som klant-nazzarna tolkade (med stor svårighet) som gult hår+blå ögon (exakt som min morfar faktiskt, men inte som mormor , hon var snarare brunhårig)och genom att dela upp och göra sig löjligt intelligensbefriade över, att något helt enkelt fattas dom.

Såhär är det. Jag vill inte ha rasister på min facebooksida, inte för att jag vill ta någons rättighet att få utrycka sin åsikt, utan för att jag inte klarar av så mörka och kärlekslösa energier samt dumhet. Jag tar nu bort såna som uppdaterar om sån skit samt jag vägjar till er so kan tänkas göra det; ta bort Er.  Man kan ju gärna få ha huvudbry om invandringspolitik, kulturer religion och whatever, men folk som hänger sig åt "vi och dom" prat som är allmänt aggressiva, glorifierar the Fyrer ens åt ett hårstrå eller annat "bre-i--vi-ks aktikt psykos-snack, vik hädan.

Follow your leader?