Denna vecka har tagit mitt nionde och sista liv känns det som. Hur fan ska detta gå?  Jag måste numera börja föra dagbok över hur mina veckor ter sig, i efterhand, genom att noga saluföra och nedteckna alla förbeställda aktiviteter, shoppingturer, dans-attacker hemma i vardagsrummet, hästsköts-affärer, ridlektioner samt övrigt dagligt lösdriveri samt eventuellt händelsevisa städryck. Dessa sistnämnda är ju iofs. alltid förbeställda och nedtecknade i min lilla kalender, dock slinker de ofta mellan fingrarna när jag minst anar det. Och slutet är nära.

Hur ska denna vecka bli?  Jag har fortfarande inte orkat släpa den slappa röven ut i vardagsrummet för att ta igen bakläxan angående måndagens callagnetics pass, som inte blev av och som inför denna kommande veckan nu till och med övergår till Marias fas; två i en tre stegs plan att, gå ner i vikt och stanna där till sommarn. Och sen hålla mig fit som en tio-åring tills jag dör.

Puh. Jag måste. Men det jävla snöandet den här veckan som varit har tagit knäcken på mig, och vore det inte för att jag hade ett tårdrypande kvälls möte med "Hästmannen" på min lilla Dvd igår, så hade jag nog börjat tänka på självmord. Men så jävla klen kan man ju bara inte vara för lite snö och is. Fan, det finns ju tom med idioter som gnäller på vädret fastän dom har bil!! Så jag kan vara lugn jag är nog helt som jag ska vara ändå. Bara lite väl trött igen. Det går väl över med lite färsk bladpersilja från Turk affären på stan i morgon. Gud, jag ska äta sallad o hembakt bröd och dricka körsbärsjuice hela veckan. Och bara ha det gött! Och Räkor!!!

Skål!