Min överlevnadsinstinkt driver mig till att leta hus på landet, med stall o ängar o äppelträd. Åh jag vill börja leva. Är så jävla trött på att bo i en låda som kostar multum där man knappt får släppa en rejäl brakaskit utan att bli vräkt för att grannarna är mesar.

Nej jag vill ut i kreativitetens sfär. Jag är så jävla glad att mina nio första år fick uppleva landsbygd, skog och natur. Vad hade blivit av mig annars?

Skönhet för mig är så enkel, men det är fanimej varken skönhet eller skönt att bo i en jävla betonglåda i stan.

Och i stan vill jag befinna mig så lite jag bara kan numera, rännandet är slut, jag vet vad jag sökte. Lugn och ro. 

Och nu vill jag ha häst.