Psykad

Den personliga framgången

Den individuella friheten

Den mänskliga rättigheten att få sträva-

efter den personliga framgången, den individuella framgången.

Och vad är dettta? Jag undrar som en skitnödig hund:

Hur kommer det sig då, att varenda jävel nuförtiden antingen ska leka "musiker" "konstnär" "fotomodell" eller "författare" eller "designer". Ja, glöm för allt i världen inte de arma stackars kämpande designarna. Och inte musikerna heller.

Det fanns faktiskt en tid, då livet "Var" kreativitet. Då individuell framgång var resultat av gemenskap och överlevnads konst. Då varje pryl var ett konstverk i sig, därför att det gjorde livet lite enklare, lite praktiskare. Men det var gjort med kärlek och av en enda anledning.

Överlevnad.

Och kärleken till livet var friheten.

Jag menar. Vem fan som helst idag kan ju bli musiker, det är ju uppenbart. Och inte behöver man ens vara bra på det! 

Min undran är. Det privata, är det framgångsrika i min värld.  Men vad är min värld? 

Jag är arg, less, trött och likgiltig. På allt jävla bullshit. På alla jävla wannabies. På alla jävla

 drönare. 

Fucking jävla shit, jag blir bara argare och argare och affektiviteten är kontrollerad in i minsta detalj. Men den pyser ut ändå.