Men när man anar, att man något anar; anar man inte vad man anar.
Ibland undrar jag hur hjärntrådsförbindelserna får till det där uppe i hjärnkontoret. Hur liksom, fungerar det?
Kan förresten livet bli jävligare än jävligaste jävlighet, mitt upp i allt jävelskap? Räcker det inte med att man bestämt sig för att gå ner 830 g om dagen i 3 månader i sträck, för o komma i knull-dräkten? Nej, då ska man behöva höra att man ingen knulldräckt ens kommer att behöva!
Nu står jag inför 2 alternativa katastrof möjligheter:
Det första är, att fullfölja min plan, och bli smal och lycklig trots all olycka.
Det andra är, att skita i den och följa den soliga vägen till trots. Men blir jag fetare då?
Nej. Jag ska ju fanimej bli proffs, så det är ju lika bra att sätta igång nu tammejfan.
Break it to them gently.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar